Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SELLETT selät4, förr äv. SALETT, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(salett 1808 (: Salett-sele)—c. 1875. sellett (selett, sellette) 1814 osv.)
Etymologi
[av fr. sellette, däckel, diminutivum av selle, liten stol, sadel, av lat. sella, stol, till stammen i sedere, sitta (se PRESIDERA)]
(i sht förr) (ss. en liten sadel utformad) däckel på enbettssele för körning med schäs o. d., sellettdäckel; äv. i utvidgad anv., om vardera av de båda vid sådan däckel fastsatta byglar i vilka skaklarna upphängas. Selar .. Af svart blankläder, med plaiters beslag, seletter med små Echabraquer, stjernband och öronrosor. InventVagnHovstall. 1814, s. 54. Sele med messingsbeslag, sellette, draglinor och hintertyg. VexjöBl. 1835, nr 45, s. 4. Cronquist Ekipage 27 (1952; om bygel).
Ssgr (i sht förr): SELLETT-DÄCKEL. jfr sellett. Cronquist Ekipage 27 (1952). —
-SELE. sele försedd med sellett(er); jfr sadel-sele. DA 1808, nr 103, s. 3. Bred-Schäs med Salett-Sele. Därs. 1824, nr 247, s. 4.

 

Spalt S 1825 band 25, 1967

Webbansvarig