Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEMINERA sem1ine4ra l. se1mi-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr SEMINATION o. SEMINÖR, SEMINÖS, se avledn.
Etymologi
[jfr eng. seminate (i bet. 1); av lat. seminare, så, avledn. av semen, säd, till den rot som föreligger i SÅ, v.; i bet. 2 förkortning av INSEMINERA (jfr eng. inseminate, fr. inséminer), av lat. inseminare, inså, av in (se I, prep. o. adv.2) o. seminare (se ovan). — Jfr SEMINALISK, SEMINANT, adj., SEMINARIUM]
1) (†) utså l. sprida (ngt); anträffat bl. bildl. Polackerne sökie .. genom .. correspondence vinna någres hiärter och altså seminere oenigheet i landet. AOxenstierna 8: 152 (1633).
2) (i sht i fackspr.) överföra sperma från handjur till könsorgan hos hondjur på konstlad väg; vanl. dels med obj. betecknande hondjur, dels ss. vbalsbst. -ing, semination, insemination. SDS 1943, nr 332, s. 11. 60-talet kor seminerade i Bohuslän. GbgP 1949, nr 14, s. 5 (rubrik). Vid bedrivande av seminverksamhet skola vidtagas sådana anordningar, att det för varje seminering utan svårighet kan fastställas, från vilken tjur sperman härrör. SFS 1950, s. 1108.
Ssg: (2) SEMINERINGS-RÖRELSE. (mera tillf.) seminverksamhet. SDS 1944, nr 9, s. 14.
Avledn. (till 2; i sht i fackspr.): SEMINÖR104, m. [jfr massör, retuschör] man som yrkesmässigt sysslar med seminering. DN(A) 1965, nr 160, s. 34. —
SEMINÖS104, f. [jfr massös, retuschös] kvinna som yrkesmässigt sysslar med seminering. UNT 1947, nr 51, s. 13. ST 1956, nr 269, s. 3.

 

Spalt S 1848 band 25, 1967

Webbansvarig