Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SENA, v.2; anträffat bl. i p. pf. senad (UpplDomb. 3: 149 (1593: nysenede, pl.)) l. sent (ÅgerupArk.); l. SÄNA, v.; anträffat bl. i p. pf. sänt (Florman).
Ordformer
(sen- 1593 (: nysenede, pl.)—1742. sän- 1834)
Etymologi
[sv. dial. sena, säna; i avljudsförh. till SINA, v.; beträffande det flertydiga förhållandet mellan sena o. säna se Hedström SydsmålFolkm. 1: XLV f. (1932)]
(†) sina; anträffat bl. i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.): avsinad, i sin. (Endast) 2ne kor äro som miölcka, de öfrige 3 blef(v)e sente wijd mickels mässo tijden. ÅgerupArk. Brev 4/11 1742. (Man väljer till avel) helst någon god Mjölkeko, som .. gifwer ömnig och fet mjölk och icke står länge afsinad (sänt). Florman Hushållsdj. 44 (1834). — Jfr NYSENED.

 

Spalt S 1886 band 25, 1967

Webbansvarig