SENKEL (numera bl. ngn gg ss. förled i ssgr säŋ3kel~), förr äv. SINKEL, r. l. m.
Ordformer
(senkel (z-, -nck-, -ell) 1613 (: senkelmak(are))—1939 (: senkelmakare). senskel- i ssg 1615 (: senskelmakare). sinkel (sinck-, -ell) 1658 (: Sinkelmakaren)—1789. sinkil- (-nch-, -nck-, -ill-) i ssg 1614 (: sinkillmakare)—1615 (: sinckill machare). sänkel 1670 (: sänkelmakare Embetet)—1680 (: Sänkelmakare wärktygen))
Etymologi
[av t. l. (m)lt. senkel (i lt. äv. sinkel), snörrem, beslaget band m. m., av fht. senkil, sänknät, ankare m. m. (resp. en fsax. motsvarighet härtill), till fht. senken (resp. fsax. senkian), sänka (se SÄNKA, v.). — Jfr SENKLARE, SENKLER, sbst.2, SENKLERBLECK]
1) band l. rem med beslag; ss. förled i ssgr.
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) liten järnkrampa för hopfästning (t. ex. av trärännor för vatten). Rinman (1789).
Ssgr (till 1): SENKEL-MAKARE. [jfr ä. d. senkelmager, sinkelmagere; av t. senkelmacher l. mlt. senkelmaker] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) tillverkare av snörband, remmar med järnbeslag, spännen o. d.; jfr rem-, spänn-makare. 3SthmTb. 8: 347 (1613). SvFolket 4: 166 (1939; om förh. 1663).
Spalt S 1910 band 25, 1967
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
