Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SENNABLAD sän3a~bla2d l. sen3a~, äv. (numera föga br.) SENNETSBLAD sän3ets~ l. sen3ets~ (jfr LoW 317 (1889; angivet ss. uttalat med ä)) l. SENETSBLAD se3nets~, förr äv. SENEBLAD l. SENESBLAD l. SENNESBLAD l. SENSBLAD, n.; best. -et; pl. = (TullbSthm 13/6 1573 osv.) ((†) -blader TullbSthm 2/5 1584, Orrelius (1797); -bläder TullbSthm 10/5 1571, Palmchron SundhSp. 138 (1642)).
1) (i sht i fackspr., särsk. farm.) (drog av) blad av sennaväxt (med anv. ss. laxermedel); i sht i pl.; särsk. dels om drog av småbladen av buskväxten Cassia angustifolia Vahl (tinnevellysennablad), dels om alexandrinsk senna (äv. i uttr. alexandrinska sennablad); förr äv. i uttr. små sennablad, om drog av sennabaljor; jfr SENNA. TullbSthm 10/5 1571. Rhabarbarum .. dragher .. meera .. (gallan), än the watuachtighe Wätskor: Thet samma dömes om Senesbläder. Palmchron SundhSp. 138 (1642). (Lat.) Folliculi sennæ (sv.) Små Senesblad (t.) Senes bälglein. ApotT 1698, s. 29. Alexandrinska sennablad. Berlin Farm. 1: 612 (1849). Krook Handköpsben. 131 (1951).
2) [jfr t. deutsche sennesblätter] (†) i utvidgad anv., i uttr. falska l. tyska sennablad, om torkade blad av växten Colutea arborescens Lin. (blåsbuske), som förr användes ss. inblandning i alexandrinska sennablad (se 1). Åstrand 2: 264 (1855).
3) (†) i utvidgad anv. av 1 (o. 2), om sennaväxt; äv. i uttr. italienska sennablad, om den i Italien inhemska växten Colutea arborescens Lin., blåsbuske. Franckenius Spec. E 3 a (1638). Italiansk senesblad. Rudbeck HortBot. 32 (1685).
Spalt S 1912 band 25, 1967