| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SEPIA se4pia (sépia Dalin; jfr LoW (1889; med uppgift om såväl akut som grav accent)), förr äv. SEPPIA, i bet. 1 f. l. r., i bet. 2 r. l. f. (SvTyHlex. (1851) osv.), äv. (föga br.) n. (SvUppslB (1935), 2SvUppslB (1953)), i bet. 3 r. l. f.; best. -n, ss. n. -t; pl. (i bet. 1) -or (Kruhs UndrV 570 (1884) osv.) ((†) -er Hartman Naturk. 232 (1836), Thomée Lindner o. Lachmann 484 (1850)).
1) zool. (den i sht i Medelhavet o. Atlanten förekommande) bläckfisken Sepia officinalis Lin., vanlig bläckfisk (äv. kallad vanlig sepia); äv. (i sg. l. pl.) om släktet Sepia Lin. Tagh been aff Sepie, thet är black fisk itt quintin, Mastix tw quintin (m. m.) .., stötes och göres til pulwer, och ther mz gnides tenderna. BOlavi 31 b (1578). Ett af de vigtigaste slägtena bland tiofotingarne är Sepian. 1Brehm III. 2: 265 (1876). I bläckfiskarnes familj äro tre slägten i synnerhet framstående: åttfotingarne .. samt kalmarerna och sepiorna. Kruhs UndrV 570 (1884). En af de i Medelhafvet allmännaste bläckfiskarna är den vanliga sepian .., hvars ovala, platta, af flera lager hvita och lätta kalkskifvor bestående skal ofta finnes uppkastadt på stranden, stundom äfven vid Nordsjöns kuster. (Stuxberg o.) Floderus 3: 495 (1904). Renner Berge o. Lanier 165 (1930).
2) om den mörkbruna vätska som finnes i bläcksäcken hos sepia (i bet. 1) o. vissa andra bläckfiskar; äv. om mörkbrunt färgämne som erhålles av denna vätska o. som användes bl. a. till laveringar (äv. om förfalskning l. imitation av detta färgämne); äv. om den mörkbruna färgnyans som detta ämne ger l. om teknik som användes vid färgläggning med detta ämne; jfr BLÄCK, sbst.1 2. Hartman Naturk. 232 (1836). En skizz i sepia af en gudstjenst i Löfmocks fjellkapell. Wieselgren Bild. 190 (1881, 1889). Bläckfiskens sepia, af hvilken man bereder målarfärg. LfF 1899, s. 63. (Bord-)skifvan, målad i sepia, framställer en utsikt öfver Strömsholms slott. Upmark Möbl. 80 (1913). Vid våra fötter (stråla) sjöstjärnornas konstellationer .. i karmosinrött, sepia och malva. Pehrson Beebe KamSkrbl. 35 (1928). I handeln förekommande sepia är vanl. uppblandat el. blott surrogat. SvUppslB (1935).
3) (i fackspr.) om det huvudsakligen av kalciumkarbonat bestående ryggskalet hos sepia (i bet. 1), vilket bl. a. användes för att ge burfåglar tillskott av kalk o. ss. polermedel, sepiaskal; jfr VALFISK-FJÄLL. AnwAftryckKopparstStentr. 5 (1834). Detta lager (av fina, vita plattor av kalciumkarbonat) möjliggör sepians användning för polering av fina träarbeten .. och för tillverkning av gjutformar för fina guldarbeten. MeyerVarulex. (1952).
(1) -BEN. [jfr nylat. os sepiæ] (numera föga br.) = -skal; jfr sepia 3 o. ben, sbst.1 I 3 c. Dahlberg Hartwig LifvHafv. 205 (1863). Ekenberg (o. Landin) 276 (1889). —
-BRUNT, n. sepiabrunt färgämne l. sepiabrun färgnyans; jfr sepia 2. Thomée Egli Geogr. 341 (1865; om färgämne). TurÅ 1953, s. 263 (om färgnyans). —
-FÄRG. jfr sepia 2. Roosval Vogel PraktFotogr. 228 (1901; om färgnyans). BokNat. Liv. 311 (1951; om färgämne). —
-KOPIA. (i fackspr.) sepiafärgad ljuskopia; särsk. om kopia (av ritning o. d.) med vita linjer på sepiafärgad botten. SD 1915, nr 63, s. 1.
-PAPPER. [jfr t. sepiapapier, eng. sepia paper, fr. papier sépia] (i fackspr.) sepiakopieringspapper. SvFotogrSamfT 1904, nr 3, s. 8. —
-TONING. [jfr eng. sepia toning] (förr) behandling av en på framkallningspapper utförd svartvit kopia så att de svarta partierna fingo en sepiabrun ton (t. ex. gm blekning i en lösning innehållande ferricyankalium o. bromkalium, följd av behandling med en lösning av svavelnatrium). FotogrT 1910, s. 149. —
B (numera föga br.): SEPIE-FISKE, -SVART, se A.
Spalt S 1952 band 25, 1967