| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SERALJ seral4j l. (numera företrädesvis i bet. 6 men i denna bet. alltid) SERAJ seraj4, förr äv. SERALJE (rimmande med kanalje Bellman SSkr. 3: 174 (c. 1770)), r. l. m. (OSPT 1687, nr 45, s. 6, osv.) l. (numera bl. i bet. 6 men i denna bet. alltid) n. (Dryselius Måne 205 (1694; i bet. 1), Hedin ErövrTibet 86 (1934; i bet. 6) osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -er (Rålamb Resa 50 (1658, 1679) osv.) l. (ss. n.) =; förr äv. SERAGLIO, r. l. m. (Tegnér Brev 2: 369 (1823)) l. n. (Dryselius Måne 424 (1694)); i best. anv. utan slutart.
1) (förnämt l. ståtligt, österländskt) palats, (kungligt l. furstligt) residens o. d.; numera nästan bl. dels i skildring av ä. förh., dels om från ä. tid härrörande palats, i sht om det förutvarande sultanpalatset i Istanbul; äv. oeg. l. bildl. När iagh war kommen til .. (visirens i Silistra) Seraglie stadnade Chiausen (dvs. rättstjänaren) som migh förde, och (osv.). Rålamb Resa 23 (1658, 1679). Fuhrmans hus är min seralje: / Der som turk och som kanalje / Uppå golfvet ligger jag. Bellman SSkr. 3: 174 (c. 1770). Seraljen, sultanernas boning, är snarare en stad för sig än en herskarborg. Svensén Jord. 317 (1886). I seraljens källrar blir tiden lång / vid vattenkrukan i evig gång / bland fångar, som vira lump och skinn / kring skafvande blacken och klofven. Heidenstam Vallf. 113 (1888). Sultanens av Deli seralj. Siwertz Lat. 394 (1924).
2) om kvinnornas avdelning i en österländsk seralj (i bet. 1), harem (se d. o. 1). Vthi Seraglio, eller itt Turkiskt Frwtimmer. Schroderus Os. III. 2: 347 (1635). Som en sträng Eunuk står obevekligen fast vid Seraljens lagar, så stod jag fast vid verstaktens och grammatikans. Leopold 5: 387 (1797). I seraljerna var nog lifvet, jordiskt sedt, paradisiskt — äfven om Harun icke så sällan .. fann det odrägligt tråkigt. Lindberg Hârûn 33 (1900). Martinson VägKlockrike 27 (1948). — särsk. (numera bl. tillf., skämts.) i utvidgad anv. (jfr 5), om den sida i l. del av en lokal där kvinnorna hålla till (vid sammankomst l. festlighet o. d. där män o. kvinnor bilda skilda kotterier). Forsström Dagb. 47 (1800).
3) (†) bordell, glädjehus (se d. o. 2); äv. mer l. mindre bildl. Hatet har äfven så väl som kärleken sin Serallie, där afskyvärde vällustingar förnöja sig af blod. Lantingshausen Young 2: 91 (1790; eng. orig.: brothel). Weste FörslSAOB (c. 1815).
4) sammanfattande beteckning på de i en österländsk seralj (i bet. 2) boende kvinnorna; jfr HAREM 2; äv. i utvidgad anv. (jfr 5), ss. sammanfattande beteckning för ett antal (mer l. mindre prostituerade) kvinnor med vilka en man uppehåller sexuella förbindelser, i sht förr äv. för kvinnorna på en bordell. Säfström Banquer. G 4 b (1753). Om du .. (farit till Konstantinopel) för att stifta din Serail, kan jag ej annat än gilla din mening. JGOxenstierna Dagb. 141 (1771). Storvisiren förde sin seralj med sig i fält. Weste FörslSAOB (c. 1815). Därs. (om kvinnorna på en bordell). (E. XIV) hade ett formligt harem. .. När Karin Månsdotter år 1565 .. inrangerades i denna kungliga seralj var hon blott ett nummer bland många andra. TurÅ 1941, s. 134. — särsk. i vissa överförda anv. (jfr 5).
a) (numera bl. tillf., skämts.) om en l. flera mäns kvinnliga vänkrets l. umgängeskrets; äv. (utan tanke på kön) ss. nedsättande beteckning på grupp l. kotteri av personer (med viss sysselsättning) som hålla till i samma lokal. B(rinkman) införde mig i sin Stockholmska Seraglio. Tegnér Brev 2: 369 (1823). Farväl, Skrif mig snart till. Helsa Seraljen. Dens. (1840) i 3SAH XLVIII. 2: 64. Även tyskarna (vid tyska legationen) på Blasieholmen i Stockholm synas ha gjort så gott de kunnat (för att befordra de nazistiska intressena). Hur skall det nu gå med denna stora seralj? GHT 1945, nr 87, s. 9.
b) (i vitter stil, tillf.) om grupp av blommor. En gång stod växten (i herbariet) vid sin torva fästad / och var sitt landskaps ljuva ögonsten, / men Floras viskande seralj blev gästad / av skolans rövare med raska ben. Österling Idyll. 43 (1917).
5) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv. av 2 o. 4, om hus för djur (särsk. fåglar) som leva i månggifte l. om skock av sådana djurs honor. Han (dvs. en tjäder) yfs och sprider bredt sin stjert, och slår en myndig tact, / Och håller som en gammal Turk om sin Serallie vakt. Liljestråle Fid. 42 (1772). Stödd på sin sköld, der i guld en kalkon, vidt öppnande näbben, / Stod på taket utaf sin seralj, och yfdes med kräfvan. MarkallN 1: 50 (1820). KLilljebjörn Hågk. 33 (1838).
6) (i sht om förh. i Centralasien) värdshus, härbärge o. d.; jfr KARAVANSERAJ. Hedin ErövrTibet 86 (1934). Jag (fick) taga in i ett vanligt seraj med dess typiska omgivning av snusk och uselhet. Ambolt Kar. 187 (1935).
-MUR, se B.
B (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): (1, 2) SERALJ-BETJÄNT. (numera bl. tillf.) jfr betjänt, sbst. 1 b. KKD 5: 354 (1711). —
(2, 4) -FURSTE. (numera bl. tillf.) furste som ägnar sig åt sin seralj. Svedelius i 2SAH 51: 140 (1875). —
(5) -FÅGEL. (numera bl. tillf.) särsk. bildl., om man som har sexuella förbindelser med många kvinnor. Strindberg SvÖ 2: 392 (1883). —
(2) -MASTIX. [jfr t. serailmastix] (†) om det renaste slaget av mastix (se d. o. 1), vilket förr företrädesvis fördes till Istanbul (o. användes av haremskvinnorna). Berlin Farm. 1: 413 (1849). 2NF 17: 1207 (1912). —
(1, 2) -REGERING. (numera bl. tillf.) regering (se d. o. 1) som utövas från en seralj. SvLitTidn. 1818, sp. 618.
Spalt S 1969 band 25, 1967