Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SERICIT se1risi4t l. ser1-, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika stycken l. slag) -er.
Etymologi
[jfr eng. sericite, fr. séricite; av t. serizit, bildat till lat. sericum, siden (se SILKE), med den i namn på mineral vanliga ändelsen -it; termen tidigast använd 1850 av den tyske mineralogen K. List]
miner. sidenglänsande, finfjällig variant av kaliglimmer, i sht förekommande i fylliter. Erdmann Min. 384 (1860). 2SvUppslB 11: 827 (1949).
Avledn.: SERICITISERA, v. -ing. miner. omvandla (mineral) till sericit; nästan bl. dels i pass. med intr. bet., dels ss. vbalsbst. -ing. Ramsay GeolGr. 1: 93 (1912; ss. vbalsbst.).

 

Spalt S 1977 band 25, 1967

Webbansvarig