Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SERVIT servi4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
medlem av andlig orden som stiftades till jungfru Marias ära 1233 i Florens; särsk. i pl., om denna orden. MoB 5: 185 (1784). (Sju rika florentinare, som avsagt sig världen) egnade sig åt den heliga Jungfruns tjenst. Såsom hennes tjenare kallades de Serviter. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 239 (1835). 3NF (1932).
-MUNK. (serviter- 1837) [jfr t. servitenmönch] servit. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 83 (1837). —
Spalt S 2019 band 25, 1967