Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SESSA säs3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(numera bl. om fornnordiska förh.)
1) roddfartyg (med tvärställda roddarbänkar på sidorna); företrädesvis ss. senare led i ssgr betecknande krigsfartyg (vikingaskepp) med (så l. så många) roddarbänkar, vanl. på var sida (jfr TJUGO-, TRETTIO-SESSA m. fl.). Wästerås, Arboga och Köping, skickade .. (på 1500-talet) sina Skutor eller Sessor, årligen til Wiborg, at fournera Ryssarne med hvarjehanda varor. Fischerström Mäl. 363 (1785). VFl. 1931, s. 109 (om sv. förh. under vikingatiden). jfr: (Vikingaskeppen) woro .. ej större, fastän de förde segel, än at de kunde ros med åror: de större kallades Tutugsessor, Femtonsessor och Långskiepp. Dalin Hist. 1: 90 (1747).
2) på krigsfartyg (vikingaskepp): roddarbänk. Gyllengranat SvSjökr. 1: 19 (1840). Tvärs öfver mellanrummet (på långskeppen) funnos bänkar, tofter eller sessor för roddarne. Wrangel SvFlBok 32 (1897). En sessa eller roddarbänk .. (hade plats för) 2 man. HT 1950, s. 469.
Spalt S 2029 band 25, 1967