| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SESÅ seså4, äv. (numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) SISÅ siså4, interj.
(i sht vard.)
1) betecknande ett konstaterande av att den talande ser l. hör l. märker l. finner ngt l. betecknande undran l. förargelse över ngt: jaså!, ser man på!, se där (se SE I 1 p α η’, 3 o γ)!, så där (se DÄR I 4 a α, β)! o. d.; jfr 4 a. Tessin Skr. 90 (1763). Se så .., nu regnar det. Weste (1807). (Han går till taflan). Ah, ha! se så! / Här har jag ändtlig hvad jag ville. Leopold 1: 469 (1814); jfr 2. Seså, nu börjas det! sa ålen, när han skulle flås! Wranér Ulf 10 (1890). Se så, nu kommer han. Auerbach (1913). jfr (ordlekande): ”Si so!” — sa’ finn, red på galten. Schultz Ordstäf 33 (c. 1865).
2) betecknande tillfredsställelse med att ngt göres l. är gjort l. går l. har gått så som man önskade l. väntade o. dyl. l. med att ngt är över o. dyl. l. betecknande att ngt är färdigt l. redo l. är nog o. därför kan upphöra l. avslutas: så ja!, nu är det bra!, så där (se DÄR I 4 a γ)!; jfr 3, 4 b. Jensen. .. Heij, Knape, hur ä dä? / Jag tror du svälgde ner din boxboms-oboe? / Knape. Pip, pip, pip, pip, pip, pip! Han halcka innom truten. / Förtviflade machine — si så, nu drog jag ut’en. Bellman (BellmS) 4: 73 (1769). Se så, bror, nu är middagen förbi! Berzelius Res. 193 (1819). Siså! nu har jag anfört hvad mig varit veterligt om tilldragelserna den 13 Mars 1809 i Stockholm. Wingård Minn. 6: 70 (1847). Bergman Patr. 38 (1928).
3) inledande en uppmaning l. betecknande en uppmaning (äv. med bibegrepp av 2, betecknande att ngt är gjort l. redo o. att ngn därför kan göra ngt), dels uppmuntrande: var så god!, var inte blyg l. rädd! o. d., dels vädjande: gör nu som jag säger! o. d., dels: befallande: låt (nu) se att det blir av! o. d., dels avvärjande: låt bli! o. d., dels lugnande: ta det lugnt!, det är inte farligt o. d.; jfr 4 c. Envallsson TalTafl. 14 (1782). Se så, stäng nu dörren. Weste (1807). Kurage, bror Mollberg, se så, stig nu fram / Till skänken der borta, dit bort till madam! CFDahlgren 1: 109 (1831). Åh! seså, jag ber, inga artigheter min unga Fröken! Jolin Kom. 5 (1845). Seså, Lizzie lilla, inte skall du vara så där förtviflad. Lundquist Småfl. 18 (1891). Låt mig lägga i ditt knä min nacke / och var hygglig för en stund — se så! / Det är brant och tungt i lifvets backe, / vi få gräla öfvernog ändå. Fröding Guit. 20 (1891). Hedberg DockDans. 37 (1955).
4) i uttr. seså ja.
a) = 1. Atterbom LÖ 2: 112 (1827). Se så ja! Nu är det i farten igen. Nu kommer han att sätta åt mig med sitt vapensmide. Andersson GrDram. 302 (1885, 1910).
b) = 2. (Då turisten får mat) utbrister han: se så ja, nu ska det minsta lilla barn få tala vid mig! Rosenius Himmelstr. 29 (1903).
c) = 3. Se så ja, inga komplimenter. Blanche Våln. 224 (1847). Seså ja, arbeta nu inte för mycke bara! Östergren (1938).
Spalt S 2032 band 25, 1967