Publicerad 1967 Lämna synpunkter SEXTIL (numera bl. i ssgn SEXTIL-SKEN seksti3l~), adj. o. sbst., r. l. m.? Etymologi [jfr t. sextil, eng. sextile, fr. sextil; av lat. sextilis, sjätte, avledn. av sextus (se SEXTA)] I. adj.: som har avseende på en sjättedel (dvs. 60°) av zodiaken; i ssgn SEXTIL-SKEN. II. (†) sbst.: sextilsken. BOlavi 180 b (1578). JGOxenstierna 4: 363 (1815). Ssg (till I; astr.): SEXTIL-SKEN. [jfr t. sextilschein] (med en sexuddig stjärna tecknad) aspekt (se d. o. 1) med longitudskillnaden 60°. Herlicius Alm. 1612, s. B 2 a. 2SvUppslB 2: 579 (1947). Spalt S 2059 band 25, 1967 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
