SFALERIT sval1eri4t, äv. sf-, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika arter av zinkblände) -er.
Ordformer
(förr äv. spha-)
Etymologi
[jfr t. sphalerit, fr. sphalérite; av eng. sphalerite, tidigast använt av den engelske mineralogen E. F. Glocker 1847, bildat till gr. σφαλερός, slipprig, farlig, bedräglig (jfr den etymologiska avdeln. under BLÄNDE, sbst.1), till σφάλλω, får att falla, kastar omkull, av ovisst urspr.]
