| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SFINX sviŋ4ks, äv. sf-, vard. äv. -iŋ4s (sfi´nngks Dalin, LoW (1889; med uppgift om uttal med sf o. vanl. sv samt med o. (”mindre noggr.”) utan hörbart k), m. l. f. l. r.; best. -en; pl. -er32, äv. 40 (Wallquist EcclSaml. 5—8: 163 (1791) osv.) ((†) =, SthmSlH 2: 216 (i handl. fr. 1696), SvSaml. 4: 105 (1765)). Anm. I äldre tid användes ordet stundom med lat. kasusböjning. HSpegel (c. 1684) hos Olsson SpegelGW 462 (: med en Sphinge; i bet. 1 b).
1) fabeldjur l. väsen med människohuvud (äv. vädurshuvud l. dyl.) o. lejonkropp (rovdjurskropp), stundom äv. (hos assyrierna) tjurkropp, varom föreställningar tidigt uppträdde i Egypten o. i gamla Västasien (Mindre Asien) o. härifrån spredo sig till andra områden (t. ex. till assyrierna o. grekerna); särsk. dels om kvinnligt, illasinnat, vanl. med kvinnohuvud (o. kvinnobröst), vingar o. lejonkropp utrustat väsen i den grekiska mytologien (i sht om det odjur som enligt Oidipussagan hade sitt tillhåll på en brant klippa utanför Tebe varifrån det förelade alla förbipasserande en gåta o. dräpte dem, när de icke kunde lösa den, vilket fortsatte till dess Oidipus fann svaret på gåtan o. odjuret därvid störtade sig ned från klippan), dels om ett manligt, vanl. med manshuvud o. lejonkropp utrustat väsen i egyptiska föreställningar; ofta om bildframställning av sådant väsen, särsk. om en kolossal, vid Gizeh i Egypten ur klippan uthuggen bild med manshuvud o. liggande lejonkropp; i sht förr äv. behandlat ss. egennamn. Spörszmålsdiwret Sphinx. Schroderus Comenius 240 (1639). På wägen kom Oedipus i färd med thenna Sphinx (utanför Tebe), och måste höra på Gåtan: hwilket Diur wore fyrfotadt om morgonen; twefotadt om middagen; och tryfotadt om aftonen? Menniskan, swarade Oedipus. Wennerdahl 425 (1748). Vid sidan om vattenkonsten är Orangeriet, en täck byggnad, prydd med Sfinxer i bas-relief öfver dörrarna. Linnerhielm 2Br. 81 (1803, 1806). Hvilken tröst förmår väl Sfinxen gifva (åt den törstande karavanen i öknen), / där han i fjärran lika stenhård står, / ständigt den samme sedan tusen år? Björkman Hesp. 3: 44 (1897). Att avbilda farao som sfinx, d. v. s. lejon med människohuvud, var mycket vanligt. Almquist VärldH 1: 95 (1927). Det är .. hettiterna, som gjort om de egyptiska sfinxerna till kvinnliga väsenden, sådana vi senare påträffa dem hos grekerna. Därs. 359. — jfr TJUR-, VÄDURS-SFINX. — särsk.
a) om (egyptisk) sfinx ss. symboliserande l. representerande ngt (upphöjt l. otillgängligt o.) gåtfullt l. ngt orörligt o. tigande o. d.; särsk. i jämförelser; jfr b. Den Egyptiska Sfinx är .. symbolen af det gåtlika och hemliga. Bagge Wendt 57 (1835). (På kaféet) sitter man tyst och gåtful som en sfinx. Nyblom Bild. 161 (1864). Jeremias (förutsäger), att Gud i kommande tider skall ”sluta ett nytt förbund med Israels hus” … Så framställer sig då gamla testamentet sjelf såsom en sfinx, hvilkens tid är ute, då dess gåta är gissad. Rudin BibEnh. 77 (1887). Fyra af .. hundarne hade .. släpat upp den döda kon på isupplagets väldiga pyramid. .. (Den största) låg nu som en sfinx ensam och kalasade däruppe. Strindberg GötR 99 (1904). När naturen vilar är spänningen borta och dess skönhet blir lika hemlighetsfull som sfinxen. Taube Ellinor 104 (1923).
b) mer l. mindre bildl. (jfr 2); särsk. om ngn l. ngt som framstår ss. gåtfull(t) l. outgrundlig(t). CAEhrensvärd Brev 2: 397 (1800). O lifvets Sfinx, jag ej din gåta löser. Wirsén Sång. 225 (1884). (Kvinnorna äro) Sfinxer utan hemligheter. Selander Wilde DGray 271 (1905). (Efter det att John Ruskin brukat meditera vid ett visst stenblock) måste förstås alla engelskor .. också drömma vid den stenen, hvilket gör att man .. kan få se hela grupper af anglikanska sfinxer, mumier och petrifikat .. hvila orörliga kring och på densamma. Mattsson VSkr. 126 (1908). Fransmännens kejsare, Europas store sfinx i dessa tider (dvs. år 1854). Högberg Frib. 224 (1910). Den stora sfinxen Universum. Hellström Malmros 149 (1931). jfr (†, med latinsk böjning): Åtskillige .. personer och orter .., hwilkas namn och gerningar jag .. ämbnar i it litet register (till ”Guds Werk och Hwila”) förklara, på thet then olärde Davus icke skal tycka sig wara med en Sphinge bekajad. HSpegel (c. 1684). hos Olsson SpegelGW 462. särsk. i trollkonst: figur som för publiken förefaller vara ett levande, egyptiskt manshuvud (i en låda på ett bord), som besvarar vissa frågor (den sista med en orakelvers) framställda av trollkonstens förevisare; äv., i utvidgad anv., ss. beteckning för denna trollkonst. Sfinxen göres alltid till en afskild del af föreställningen. Hoffmann NutidMagi 2: 315 (1883). Konstmakaren .. säger i befallande ton: ”Sfinx vakna!” Sfinxen slår långsamt upp ögonen. Därs. 316.
2) [fjärilsläktets larver intaga ofta ställning med höjt huvud o. den övriga delen av kroppen utsträckt, vilket för tanken till en sfinx med manshuvud o. lejonkropp] (numera bl. tillf.) entomol. (fjäril av) släktet Sphinx Lin.; stundom äv. (särsk. i pl.), i utvidgad anv.: fjäril tillhörande familjen Sphingidæ, svärmare. Nordforss (1805). Aftonfjärilar eller sfinxer, med tjockare kropp (än dagfjärilar); hålla wingarna wågrätt, när insekten hwilar, eller något böjda nedåt. Holmström Ström NatLb. 4: 11 (1852). Om aftonen såg jag fladdra öfver blommorna en sfinx. Bremer NVerld. 2: 135 (1853). Svärmarnes eller sfinxernas familj. Rebau NatH 1: 611 (1879). Klint (1906). — jfr ASP-, TALL-SFINX.
-ANSIKTE~020. särsk.: sfinxlikt (i sht outgrundligt l. orörligt) ansikte (jfr sfinx 1 a, b). Malmberg Vidbäck 221 (1915). —
-ARTAD, p. adj. jfr -lik. AdP 1847—48, 1: 118 (om gåtor). Tegnér Ninv. 99 (1875; om väsen). Siwertz JoDr. 382 (1928; om egenskap hos person). —
-GESTALT. särsk.: sfinxlik (i sht outgrundlig l. orörlig) gestalt (se d. o. 2, 3); jfr sfinx 1 a, b. (Mörne o.) Kihlman FinDikt 99 (1933). Ibsens sfinxgestalt. Östergren (1938). —
-KOLOSS. [jfr t. sphinxkoloss] jfr koloss 1; särsk. om den stora sfinxen vid Gizeh i Egypten. Upmark Lübke 15 (1871). —
-LIK. som liknar (motsvarande del l. parti av) en sfinx; särsk.: gåtfull (l. sluten) l. outgrundlig (jfr sfinx 1 a, b); äv. (om ansikte l. min o. d.): orörlig l. stel (o. gåtfull); äv. ss. adv. Bremer NVerld. 1: 136 (1853; om personlighet). Måhända är det .. med afsigt .. (Strindberg i ”Svenska folket”) gifvit en sfinxlik form åt frasen, att ”enväldet var en senare tidens uppfinning, som sveket vågade der våldet skrutit, att det icke fans”. NordT 1881, s. 427. Drangel London Guld 149 (1910; om ansikte). På fråga om .. oarter som fusk t. ex. svarades bara sfinxlikt: ”barn är barn”. TSvLärov. 1952, s. 110. —
-PRÄSTINNA. (numera bl. tillf.) sfinxlik (gåtfull l. outgrundlig) prästinna (jfr sfinx 1 a, b). Atterbom FB 87 (1839). —
-TEMPEL. [jfr t. sphinxtempel] särsk. om tempel uppfört mellan frambenen på den stora sfinxen vid Gizeh i Egypten. Hahr ArkitH 7 (1902). —
SFINXISK, adj. (†) sfinxlik. Bredvid .. (Numa Pompilius) hwilar (på en tavla av O. H. Vallgren) Egeria i sfinxisk ställning. SvLitTidn. 1820, sp. 477.
Spalt S 2072 band 25, 1967