Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SFÄRICITET svä1risite4t l. svæ1r-, äv. sf-, l. 0104, r. l. f.; best. -en.
(i fackspr.) egenskapen att vara sfärisk; (grad av) sfärisk form; jfr SFÄRISKHET. Björkegren 2580 (1786). Dalin 586 (1871).
-MÄTNING. mätning av ngts sfäricitetsgrad. NaturvForsknRådRed. 1947—48, s. 49 (i fråga om sedimentära partiklar).
Spalt S 2081 band 25, 1967