Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SHETLÄNDSK ~län2sk, äv. (i särskilt vårdat uttal) ~län2dsk, förr äv. HETLÄNDSK l. HITLÄNDSK l. SHETLÄNDISK, adj.
Ordformer
(hetländsk 1771. hitländsk 1768—1773. shetländisk 1819—1838. shetländsk (sch-) 1742 osv.)
Etymologi
[jfr eng. shetlandic; med avs. på formerna het- o. hit- jfr fär. hetlendskur]
som utgör l. tillhör l. avser l. härstammar från Shetlandsöarna. Schetländska Öjarna. Voltemat Geogr. 26 (1742). Svensson EnslÖ 42 (1954). —
Avledn.: SHETLÄNDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r.
1) kvinnlig invånare på Shetlandsöarna.
2) språk l. dialekt som tala(t)s på Shetlandsöarna; särsk. om den nordiska dialekt som i ä. tid talades på Shetlandsöarna. Abrahamson VästsvOrdst. 183 (1936).

 

Spalt S 2088 band 25, 1967

Webbansvarig