Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SICKEN, interj.
Etymologi
[sannol. interjektionell anv. av SICKEN, pron. (se d. o. a α slutet). — Jfr SICKINGEN]
(†) ss. uttryck för bestridande l. avvisande av ngt: asch!, äsch! De slå dig, Hagar (säger en gosse till sin tvillingsyster), de binda dig, de bortföra dig. — Sicken, hvad skola de göra med mig? Topelius Planet. 1: 87 (1889).

 

Spalt S 2112 band 25, 1967

Webbansvarig