Publicerad 1967 Lämna synpunkter SIDENSPEL, n.; pl. =. Ordformer (sijd-) Etymologi [av mlt. seydenspil, av seyde (se SEJARE, sbst.3) o. spil (se SPEL)] (†) stränginstrument. Upmark GVasa 86 (i handl. fr. 1552). Dalius Valet. A 6 a (1681). Spalt S 2206 band 25, 1967 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
