| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIDLAND, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2120), l. SIDOLAND, n.; best. -et.
(†)
1) större sammanhängande landområde, fastland; särsk. motsatt: ö, holme o. d. Ifrå Gulöen och til Ekenäs sideland kan man skjuthe med en dubbel haka. Teitt Klag. 265 (1555). (Galejorna) låge alla korttade emellan Holmen och Sidlandet. Tegel G1 2: 132 (1622).
2) [möjl. med anslutning till SIDA, sbst.] om en stads uppland l. omland. Att Wåre vndersåtare och Bergsmän wedh Grythyttan måge iempte deres eget Tingslagh .. haffue en marknadzplattz och Torgdagh .., dijt då både borgarne vthur Städerne som och Landzmannen vthur Sidlandet kan .. tillförssel göra. Johansson Noraskog 3: 223 (i handl. fr. 1640).
Spalt S 2211 band 25, 1967