Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIENA sie3na2, äv. (utom i ssgn SIENNA-KRÄMLA numera bl. tillf.) SIENNA siän3a2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(siena 1857 (: sienajord) osv. sienna 1865 (: siennajord) osv.)
Etymologi
[jfr t. siena, eng. sienna; av namnet på provinsen o. staden SIENA (lat. Sena) i Toscana i Italien, varifrån siena(jord) fås. — Jfr SIENESISK]
(i fackspr.)
1) ss. förled i ssgr betecknande jord från Siena l. (ngt som har) sådan jords färg.
2) elliptiskt för dels: sienabrunt (se SIENA-BRUN slutet), dels: sienajord. Sondén Varuk. 55 (1898; om sienajord). Husens väggar, som äro målade i blekgrönt här, i mörk ockra där, i obestämd siena (osv.). Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 7 (1930).
Ssgr (till 1; i fackspr.): SIENA-BRUN. brun som sienajord. Ahrenberg Männ. 2: 14 (1907; om stockar). särsk. i n. sg. substantiverat, om sienabrun färgnyans. SDS 1904, nr 259, s. 3. —
-FÄRGAD, p. adj. jfr -brun. Lönnberg Syrend. 321 (1888; om sammet). —
-JORD. [jfr t. sienaerde, fr. terre de Sienne, it. terra di Siena] ss. målarfärg använd (röd)brun bolus från Siena. HjelpMåln. 24 (1857). —
-KRÄMLA. bot. svampen Russula puellaris Fr., som ss. äldre blir gulaktig (liknande rå siena). Cortin SvampHb. 186 (1942: Siennakremla).

 

Spalt S 2218 band 25, 1967

Webbansvarig