Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIFFLETT, r. l. m. (l. f.?); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sifflette 1792. siffletten, sg. best. 1797, 1816. siffletter, pl. 1792. sifletter, pl. 1826)
Etymologi
[av fr. sifflet, till siffler (se SIFFLERA). — Jfr SIFFLÖJT, SJÖFLÖJT]
(†)
1) vissling (ss. tecken på ogillande). Några få Siffletter (efter en teaterföreställning) kunna göra tilfyllest at öfwerwäldiga de starkaste applaudiszementer. SP 1792, nr 13, s. 2. EP 1792, nr 14, s. 1.
2) visselpipa (särsk. använd ss. signalpipa). I .. (scenens) verld, der bastiljer försvinna vid minsta ljud af siffletten. Leopold 3: 433 (1797, 1816). Berzelius ÅrsbVetA 1826, s. 13.

 

Spalt S 2219 band 25, 1967

Webbansvarig