SIGNAT, n.
Ordformer
(signat 1543—1575 (: Signatz löp(are)). signnattz- i ssg 1590 (: Signnattz löp(are)). singnattz- i ssg 1543 (: singnattz Löpare))
Etymologi
[jfr nor. dial. signat, litet block varmed segel halas, talja; av ovisst urspr.; möjl. urspr. om block för hissande av signaler; i så fall möjl. etymologiskt identiskt med SIGNET (o. ombildat gm anslutning till KARNAT); jfr ä. eng. signet, signal]
(†) ett slags till fartygs tackling hörande (av block o. tåg bestående) hissinrättning. Opbördh påå Blockhuszens Tackel .. Aff Stora Masthen Huffuutog — xiiij .. Mantel — en(,) Signath — eth(,) Carnath — tu. SkeppsgR 1543.
Ssgr (†): SIGNATS-BLOCK. till ”signat” hörande block. SkeppsgR 1543. —
Spalt S 2280 band 25, 1967
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
