| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIKLING si3kliŋ2, sbst.3, äv. SICKLING sik3liŋ2, sbst.4, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
(i vissa trakter) siklöja. Sikling stor som uplandz strömming, insaltes uti tunnor, fierdingar och spänn och sedan försäljes. Hofsten Wermel. 63 (c. 1716). Längst in i hörnet (i visthusboden) stodo en silltunna, en kagge med saltad sik, en med sickling och ofta nog en laxfjärding. Lagerlöf Mårb. 138 (1922). SvFiskelex. (1955).
Spalt S 2299 band 25, 1967