| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SILHUETT sil1ɯät4 l. si1l-, äv. -uät4, ngn gg -hɯ- l. -hu- (siluä´tt Dalin), l. SILUETT sil1ɯät4 l. si1l-, äv. -uät4, äv. (numera föga br.) SILHOUETT sil1ωät4 l. si1l-, l. -ɯät4, äv. -uät4, ngn gg -hω- l. -hɯ- l. -hu-, äv. med mer l. mindre genuint franskt uttal, l. SILOUETT sil1ωät4 l. si4l-, l. -ɯät4, äv. -uät4, äv. med mer l. mindre genuint franskt uttal, r. l. f. l. m. (Beskow (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 61, osv.) ((†) n. Lindfors (1824)); best. -en; pl. -er.
1) teckning l. målning (i sht profilporträtt) som återger konturerna av den l. det avbildade med den innanför konturlinjerna liggande ytan utfylld med (svart) färg (äv. allmännare, om teckning l. målning l. smide l. reliefskulptur o. d. som företrädesvis återger konturerna av ngn l. ngt); äv. om konturbild utklippt ur (svart) papper o. d.; skuggporträtt. Posten 1769, s. 564. En samling silhuetter med bl. a. 15 olika vagnstyper. Kulturen 1951, s. 198. Konsten att klippa silhuetter är ännu inte utdöd. Kvällsp. 1964, nr 56, s. 25. — jfr PROFIL-SILHUETT.
2) i utvidgad anv. av 1.
a) skuggbild av levande varelse (i sht i profil) l. föremål, avtecknande sig i skarpa konturer på en (ljus) vägg o. d. Nicander Hesp. 215 (1835). Ljuspäronet svängde i sin sladd och vaggade männens silhuetter mjukt och rytmiskt från golv till tak. Kjellgren Smar. 272 (1939).
b) (mörk figur begränsad av) konturlinje av föremål l. levande väsen sett mot en ljus(are) bakgrund, i sht horisonten (varigm föremålet osv. framträder ss. en mer l. mindre mörk yta); äv. allmännare, om konturlinje (utan särskild tanke på bakgrund varemot denna ses). Sturzen-Becker 4: 78 (1862). Öfver .. (skogens) taggiga silhouett höjde sig månen stor och blank. Lundegård Tit. 170 (1892). (Kapplöpningshästen) hade en vacker silhouette. TIdr. 1895, s. 216. Hela raden af djur synes .. i silhuett mot den röda skyn vid horisonten. Sjöstedt Storv. 249 (1911). Utan att vända oss om för att se templets mörka, väldiga silhuett avteckna sig, redo vi tysta (från Karnak). Lagergren Minn. 9: 192 (1930). särsk.
α) om den yttre konturen av (en modell av) ett klädesplagg (i sht sådant tillhörande den kvinnliga klädedräkten). SvD(L) 1925, nr 78 B, s. 6. I stora linjer sett visar kollektionen (i ett parisiskt modehus) två silhuetter, den klocksvängda och den raka. BVT 1928, nr 10, s. 41. (Det nya dammodet) med mjuk, snäv silhuett. DN(B) 1961, nr 26, s. 11.
β) (tillf.) om landkontur på karta; särsk. i uttr. kartografisk silhuett. Danmarks kartografiska silhuett. Ymer 1953, s. 64.
3) (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2; särsk.
a) om ngt som utgör en (svag l. glanslös) avbild av l. en (bristfällig) ersättning för ngt l. ngn; äv. om litterär figur vars väsen l. karaktär gör ett obestämt intryck o. som saknar mera utarbetade (sär)drag; skuggbild. Linnerhielm 1Br. 177 (1794, 1797). Då en öfwersättning .. likwäl ej kan bli annat än en silhouette af urbilden, så (osv.). SvLittFT 1834, sp. 821. (Personerna i R. Schildts verk) äro silhuetter snarare än människor av kött och blod. Castrén Schildt 150 (1927).
b) om muntlig l. skriftlig framställning som i snabba o. få (men konturskarpa) drag karakteriserar ngn (l. ngt), snabbskiss l. konturteckning (se d. o. b). (Vi) skole .. uppdraga en liten silhouet af Grekiska Witterheten. SvLittFt 1837, sp. 249. Om ock .. (Franzén i skådespelet ”Audiensen, eller Lappskan i Kungsträdgården”) endast lemnat en silhuett af Gustaf III, så är denna i alla fall behagligt utförd. Wirsén i 3SAH 2: 655 (1887).
(1, 2 a) -BILD. bild (av ngn l. ngt) utgörande en silhuett; äv. bildl. (motsv. silhuett 3); jfr -porträtt. SAOL (1900). ActaHortBerg. III. 2: 6 (1903; om silhuettporträtt). Östergren (1938; äv. bildl.). —
(1, 2) -FIGUR. figur som utgör en silhuett. PT 1904, nr 127 A, s. 3. särsk. (i vitter stil) bildl. (motsv. silhuett 3 a) om figur (i skådespel o. d.) som saknar mera utarbetade (sär)drag (o. därför gör ett tomt o. livlöst intryck). GHT 1948, nr 83, s. 3. —
-KLIPP. tillklippt silhuett; äv. (i vitter stil) bildl. (motsv. silhuett 3, särsk. 3 b). Silhuettklipp av nutida franska politici. Löwegren (1928; boktitel). SDS 1951, nr 353, s. 6. —
-KLIPPARE. person som (yrkesmässigt) klipper silhuetter; jfr -konstnär. Bremer Nina 124 (1835). särsk. (i vitter stil) bildl. (motsv. silhuett 3 b): litterär porträttör (se d. o. 2) som i snabba o. få (men konturskarpa) drag karakteriserar en person. Silhuettklippare på vers. KristLT 1919, nr 107, s. 2. —
-KONST. om konsten att framställa silhuetter; jfr -klippning, -måleri, -teckning. HLittSt. 6: 185 (1930). —
-LANDSKAP~02 l. ~20. särsk. till 1, om landskap (se d. o. 6) utgörande en silhuett. Nordmann BorgåBarn 191 (1906). —
-LINJE. om konturlinje hos silhuett; företrädesvis i utvidgad anv., motsv. silhuett 2 b. Andersson KinPingv. 211 (1933; av bergskammar). —
(2 a) -MARIONETTSPEL~10002 l. ~10020. marionettspel där dockorna framträda ss. silhuetter på en skärm; jfr -pjäs. 2SvUppslB 26: 435 (1953). —
(1, 2) -MÖRK. (i vitter stil) som framstår ss. l. bildar en mörk silhuett. TurÅ 1956, s. 234 (om skogshorisont). —
-PAPPER. (svart) papper för klippning av silhuetter o. d. Kälvesten-Elmér Nørvig BarnLek 125 (1945). —
(2 a) -PJÄS. pjäs (se d. o. 9) där skådespelare l. dockor o. d. framträda ss. silhuetter på en skärm; jfr -drama, -marionettspel, -teater. Hirn Barnlek 304 (1916; med agerande dockor). —
(1, 2) -SKARP. konturskarp (ss. en silhuett). Silhouettskarpa utlinjer. Hansson Res. 1: 48 (1895). —
-SKJUTNING. sport. skjutning mot måltavlor som ha form av silhuetter (av människor l. djur). IdrBl. 1935, nr 77, s. 1. —
-STIL.
1) (i sht konst., mera tillf.) till 1, 2: konststil karakteriserad av utnyttjande av silhuettverkan; jfr -maner. Kjellberg GrekRomK 84 (1932; i fråga om det svartfiguriga vasmåleriet i Grekland).
2) (tillf.) till 1, i uttr. i silhuettstil, i form av en silhuett l. silhuetter. I silhuettstil utklippta dockor. Hirn Barnlek 293 (1916). —
(1, 2) -VERKAN. om verkan i upplevelsemässigt avseende (i sht konstnärlig sådan) som åstadkommes av silhuett(er); äv. om sådan verkan av ngn l. ngt sedd (sett) ss. silhuett; jfr -effekt. En utsträckt byggnadskomplex med partier av olika takhöjd, framkallande en livlig silhuettverkan. Hahr ArkitTid. 5: 92 (1928). Till en början målade .. (Gösta von Hennigs) skymnings- och gatubilder av övervägande impressionistisk art men med silhuettverkan och rörelse. LD 1958, nr 69, s. 5.
1) till 1: avbilda (ngn l. ngt) i form av silhuett (l. silhuetter); äv. abs. MeddNordM 1895—96, s. 66 (1791). Glas-Silhouetteuren Heckens .. erbjuder sig at på glas silhouettera .. Herrar och Fruntimmer. .. Silhouetteringen af hwarje Person är gjord innom en minut. DA 1793, nr 21, s. 2. (Informatorn) ritar, tecknar, spelar .., silhouetterar, skrifver vers (m. m.). Almqvist TreFr. 1: 75 (1842). SDS 1913, nr 73, s. 2.
a) låta (ngn l. ngt) avteckna sig l. framträda ss. silhuett (mot en ljusare bakgrund); i sht med saksubj. Levertin Konfl. 230 (1885). Regnmoln drogo här och var över bergkammarna, skymde en del och silhuetterade andra. TurÅ 1945, s. 143. särsk. (numera föga br.) med avs. på skugga: låta avteckna sig l. framträda med skarpa konturer (ss. en silhuett). Månen .. kastade .. en gulgrön strimma in på golfvet, silhuetterande balsaminens skugga. Strindberg Hafsb. 240 (1890).
b) i pass. med intr. bet. l. refl.: avteckna sig l. framträda ss. silhuett (mot en ljusare bakgrund). Strindberg Hafsb. 146 (1890; refl., om tall). Klara dagar med svag sydvästlig bris silhuetteras åtskilliga förankrade båtar ovan de hösthårdnade gatten. TurÅ 1954, s. 152.
c) intr., = b. De svarta lavabergen .. silhuetterade skarpt mot kvällshimlen. Sparre Ön 186 (1925). Barthel Colón 139 (1932).
3) (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2 (motsv. silhuett 3). En .. intressantare tidstyp än den Claës Qvist erbjuder, silhuetterad mot den fond, där rokoko-tidehvarfvets skuggspel framföres, kunna vi gärna ej tänka oss. Dahlgren Herrgårdssl. 63 (1909). särsk.
a) (†) i uttr. vara silhuetterad efter ngt, om litterärt verk: vara skisserad l. schablonerad efter ngt. (Leopolds tragedi ”Virginia”) är .. silhouetterad efter samma mönster som Oden. SvLitTidn. 1816, sp. 577.
b) (numera föga br.) motsv. silhuett 3 b, i fråga om litterär framställning: i snabba o. få (men konturskarpa) drag karakterisera (ngn l. ngt), göra en konturteckning av (ngn l. ngt). JJNordström (1849) hos Nervander FinlKultH 199. (Den avlidne) behöfver .. här .. så mycket mindre skildras, som vi redan silhouetterat honom förut. Hellberg Samtida 10: 98 (1873). NordT 1885, s. 620.
Ssg (till silhuettera 1): silhuetter- l. silhuetterings-konst. [jfr t. silhouettierkunst] ConvLex. 3: 692 (1825). —
SILHUETTÖR1004, äv. 0104, m.||ig. [jfr t. silhouetteur; av fr. silhouetteur] till 1: person som (yrkesmässigt) utför silhuettering, silhuettkonstnär. Runemark VägvSthm 97 (1790). särsk. (numera föga br.) i bildl. anv. (motsv. silhuett 3 b), om person som i skrift karakteriserar ngn i snabba o. få (men konturskarpa) drag. Crusenstolpe 1720 42 (1837).
Spalt S 2338 band 25, 1967