Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SINGULARISM siŋ1gɯlaris4m l. -gu-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. singularismus, eng. singularism; avledn. av SINGULAR, adj.]
filos. filosofisk åskådning enligt vilken tillvaron utgöres av ett enda verkligt varande (motsatt: pluralism); jfr MONISM 1. Jag presenterar .. (några filosofer) med monismen som sköldemärke (eller ”singularismen”, såsom Oswald Külpe uttryckt saken med en ny term, hvilken dock är föga lyckad). Vannérus Metaf. 186 (1914). 2SvUppslB 20: 157 (1951).

 

Spalt S 2553 band 25, 1967

Webbansvarig