| Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SINSEMELLAN sin1semäl3an2 l. 4~010 l. 3~020 l. 4 032, förr äv. SINEMELLAN l. SINEMELLOM, adv.
med syftning på huvudord betecknande flera personer l. föremål l. sakförhållanden, angivande ett reciprokt förhållande l. reciproka relationer mellan personerna osv., ofta tillika angivande att ngt göres l. förekommer l. hålles inom l. inskränker sig till en viss krets av personer l. grupp av föremål (i motsättning till andra personer osv.): inbördes, med (l. mot l. i förhållande till) varandra; stundom: sig emellan l. mellan sig (se SIG, pron. I 1 q α, EMELLAN I 4, 4 c); vid koll. huvudord: inom sig. Sinsemellan komma de dåligt överens, men mot andra hålla de ihop. Sinsemellan olika storheter. Naagre haffde träät syne emellen. OPetri Tb. 8 (1524). Bleffue de oens sine Emilan. ÅngermDomb. 5/8 1637, fol. 128. Rätten discurerade sins emillan. VDAkt. 1680, nr 342. De sexton uråldriga (runorna) kallades Mål-runor .., hvaraf de gamle betiente sig .. (bl. a.) til bref .. sins e mellan. Dalin Hist. 1: 236 (1747). En verklig anomali (är), att herrar statsråder nästan dagligen samlas att sinsemellan utan protokoll .. bereda målen. Leijonhufvud Minnesant. 331 (1841). Särskilda afloppsrör .. stå .. sinsimellan i förbindelse genom rör under jorden. TByggn. 1859, s. 50. (De båda fabrikerna hade) uppdelat hela landet sinsemellan i två avsättningsdistrikt. Hellström Malmros 41 (1931). Fatab. 1952, s. 116. — särsk.
a) [i etymologiskt oeg. anv.] (i sht ngt vard.) med ett pron. i första l. andra personen ss. huvudord: oss emellan l. mellan oss resp. er emellan l. mellan er, i förhållande till l. med varandra, inbördes. Warer öfwerheten hörsamme, sinsimellan enige. Ekelund 1FädH II. 1: 63 (1830). Min Ebba och jag hafva fördelat de resp. språken sinsemellan, så att jag läser svenska och norska, hon danska, fransyska och någongång tyska. CSnoilsky (1885) hos Warburg Snoilsky 337. Vi .. (dvs. Fröding o. hans syster) talade värmländska .. sinsemellan. 3Saml. 1943, s. 88.
b) (†) i uttr. sins själva emellan, dem själva emellan. (Ständerna borde) inbördes ther hän .. (arbeta) att itt gott förstånd och correspondence sins sielfwe emellan må blifwa oprätthållin och conserverat. RARP 6: 47 (1657).
c) (numera föga br.) övergående i bet.: tillsammans, gemensamt o. d.; förr äv.: båda (två). Nw om Sancte valburge dagh skule komme tiil hope ridderskapeth med then menige man (i Skåne) Ok taa besluta sijn j millan vilia træda fraa (den danske) kwngen. G1R 1: 55 (1523). Dhij hadhe giorth legremål sijnne j mellan. UpplDomb. 5: 27 (1599). Om the (två makarna) fåå Barnn sinn Emellann. Rääf Ydre 1: 357 (i handl. fr. 1600). (Då brottslingarna äro minderåriga) hafwer man ey welatt skärpa retten med them, vthan ära allenast straffade med rijs sins emellan. BtÅboH I. 2: 61 (1624). Man slår upp sin middag i gröngräset vid stranden och har hjertans roligt sinsemellan. Sturzen-Becker 2: 208 (1841, 1861).
d) (†) i uttr. sinsemellan giva ngn ngt, i fråga om trolovning: ge ngn ngt ss. tecken på samhörighet. (Han) seger, att han hade för sitt afresande trolofuat henne, ia sin emellan gifuit henne en ring och en silfr skeedh. ConsEcclAboP 445 (1660).
Spalt S 2643 band 25, 1968