Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SISKA sis3ka2, f. l. r.; best. -an; pl. -or (Holm NSv. 31 (1702 osv.) ((†) -er Sigfridi A 3 b (1619)).
Ordformer
(sidska 1623. siiska (sij-, -sska) 1551 (: siiskeburin)—1619 (: Sijsker, pl.). siseke- i ssg 1528 (: sisekeburen)—1529 (: sisekeburen). sisika 1807. siska (-sska) 1528 (: siskaburen), c. 1635 osv. sissika 1916 (från Skåne, bygdemålsfärgat))
Etymologi
[fsv. siseka (i ssgn sisekobur, om häkte; se SISK-BUR 2); jfr ä. d. sisik(e), siseken, dan. o. ä. nor. sisken, nor. sisik; av mlt. sīsek, sīseke(n), lt. ziseken, siesken (varav eng. siskin); jfr mnl. siseken, holl. sijsje, mht. zīsec, zīsic (t. zeisig); av tjeck. čižek, dimin.-bildning till či ž(varav mht. zīs(e), mlt. zīze, holl. sijs, ä. d. sise); jfr pol. czyż (yk), ry. čiž(ik); av ljudhärmande urspr. — Jfr SJÄSKA]
1) finkfågel tillhörande släktet Carduelis Briss. (i pl. äv. zool. om släktet); särsk. om fågeln C. spinus Lin., grönsiska. Enpart foglar (finnas), som tiena till menniskiors lust allena, medh theras sång, ther medh the och prijsa skaparen, Såsom Canariefoglar, Lerickian, Nachtergalen, Trastar, Sijsskan (osv.). Forsius Phys. 283 (1611). Siskan är een skön Sångfogel, och är lustig hafwa vthi Burar. IErici Colerus 1: 288 (c. 1645). Linné Fauna nr 203 (1746; om grönsiska). Siskor sjunga ljudliga / i hvita olvonsnår. Ekström VisVall 58 (1910). DjurVärld 10: 543 (1963; i pl., om släktet). jfr CITRON-, GRÅ-, GRÖN-SISKA.
2) i bildl. anv., om person.
a) ss. smeksam benämning på ung flicka l. kvinna (som gärna sjunger o. ”drillar”); förr äv. ss. nedsättande benämning på (lättsinnig) kvinna (anträffat bl. ss. senare led i ssg). Hertzberg Canth Lifsb. 159 (1886). Ericson Fågelkås. 1: 81 (1906). jfr (†): Att .. sucka för en Djurgårds siska. CIHallman 57 (1775); jfr KROG-NYMF.
b) [möjl. med tanke på siskan ss. burfågel] (i vissa trakter, vard. l. slangfärgat, om ä. förh.) ss. nedsättande benämning på manlig läroverkselev. Björseth Gbgspr. 45 (1958).
Ssgr (till 1): A: SISK-BUR. (sisk- 1938 osv. siska- 1528 osv. siske- 1528 osv.) [fsv. sisekobur (i bet. 2)]
1) fågelbur för siska l. siskor. Östergren (1938).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (om ä. förh.) bildl., i sg. best., ss. benämning på häkte i Sthms rådhus. OPetri Tb. 206 (1528: sisekeburen). 3SthmTb. 5: 140 (1603). SErikÅb. 1959, s. 94 (: siskaburen; om medeltida förh.). —
-FÄRGAD, p. adj. [jfr t. zeisigfarbig] jfr -grön. Hisinger Ant. 2: 80 (1820). —
-GRÖN. [jfr t. zeisiggrün] (gul)grön som grönsiskans (särsk. hannens) översida; äv. i n. sg. substantiverat, om (färgämne med) sådan färgnyans. Marklin Illiger 80 (1818). AHB 8: 27 (1862; i n. sg., substantiverat). —
-HANNE l. -HANE. (sisk- 1899 osv. siske- 1921 osv.) jfr hanne 1. Kolthoff DjurL 11 (1899). —
-HONA. (sisk- 1795 osv. siske- 1805 osv.) Holmberg 2: 765 (1795). —
-SLÄKTE(T). zool. om fågelsläktet Carduelis Briss. NF (1890). —
-SÅNG. (siske- 1896 osv.) Ur snåren ljuder siskesång, / i luften klingar lärkedrill (när diktaren i tanken ser den svenska ängen). Bonggren Sång. 168 (1896, 1902).
B (numera bl. arkaiserande): SISKA-BUR, se A.
C (numera bl. mera tillf.): SISKE-BUR, -HANNE, -HONA, -SÅNG, se A.

 

Spalt S 2687 band 25, 1968

Webbansvarig