Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SIVSKAP, r. l. m. l. f.
Ordformer
(sif(f)-)
Etymologi
[fsv. sifskaper, m., svågerskap; jfr fvn. sifskapr, svågerskap; avledn. av det ord som föreligger i förleden i fsv. sifkona, besläktad l. besvågrad kvinna, o. i fvn. sif (vanl. i pl. sifjar), got. sibja, fsax. sibbia (mlt. sibbe), fht. sibba, sippa (t. sippe), ffris. sibbe, feng. sibb, alla med bet.: släktskap; jfr sanskr. sabhā, sammankomst; till roten i SIG, pron. — Jfr GUD-SIVA-LAG, GUD-SIVJO-SPJÄLL, GUD-SÖV o. SIVSSPJÄLL]
(†) släktskap. Lind 2: 164 (1738). Möller 2: 244 (1755). jfr: Sifia, cognatio, alias sifskap. Ihre 2: 533 (1769); sannol. att fatta ss. citat av fsv.
Ssg: SIVSKAPS-SPJÄLL. (-spiäld, -spjäld) [fsv. sifskaps spiäl] (†) lägersmål med släkting i förbjudet led; jfr sivsspjäll. Lind 2: 164 (1738). Möller 2: 244 (1755). jfr: Sifskapz spiall, concubitus cum cognatis, vel violatio cognationis. Ihre 2: 533 (1769); sannol. att fatta ss. citat av fsv.

 

Spalt S 2786 band 25, 1968

Webbansvarig