Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJAFSA ʃaf3sa2, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(äv. sch-, -ffsa)
Etymologi
[sv. dial. sjafsa; till SJAFSA, v. — Jfr SJAFSIG]
(i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) oordentlig l. sjafsig kvinna; slampa. Wennerberg Bref 2: 98 (1852). En rikti sjafsa ä hon! Östergren (1938). —

 

Spalt S 2790 band 25, 1968

Webbansvarig