Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJÅLA ʃå3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. sjåla, gråta, kinka, kälta; av ovisst (möjl. ljudhärmande) urspr.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kälta, bedja, tigga. Köp lite sockerärter ock, mor! .. Å mor då, köp! bad lillminsten. — Det finns inte tocke förrän det blir marknad, så det är inte lönt sjåla i dag, upplyste far. Enström Gråbacka 29 (1929).
Särsk. förb.: SJÅLA IHOP10 04. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tigga ihop (ngt). Enström Järnv. 85 (1928).

 

Spalt S 2931 band 25, 1968

Webbansvarig