Publicerad 1969   Lämna synpunkter
SKAL ska4l, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[fsv. skardh, skåra o. d., sv. dial. skal (med tjockt 1), skard; jfr fd. skarth, d. skår, fvn. skarð, nor. skar, skard, mlt. schārt, t. scharte, feng. sceard, eng. shard; till (stammen i) SKÄRA, v. — Jfr SKAR, SKÅR, SKÄLA, sbst., SKÄLE, SKÄRDA]
(i vissa trakter)
1) (bygdemålsfärgat) hack l. skåra o. d. (särsk. i egg). Lind (1738). Möller (1755).
2) dalgång mellan två fjäll l. tvärs över ett fjäll, bergsklyfta, smalt bergspass o. d. VetAH 1784, s. 99. Det vildt storslagna skalet mellan Snasahögarna. TurÅ 1910, s. 429. Liedfeld Tjärbl. 24 (1923).

 

Spalt S 3380 band 25, 1969

Webbansvarig