| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKAVANK skavaŋ4k, adj.
(numera föga br.) = SKAVANKIG. 1 brun häst med en skavank foth. Cavallin Herdam. 3: 105 (i handl. fr. 1701). (Aftonbladet) med sina skavanka förtjänster. Kjellenberg Återbl. 70 (1841). Ledamöterna mina äro så skavanka. Det är gikten, som anfäktar mig. GHT 1896, nr 248 B, s. 3. Hästar, som varit lindrigt skavanka före löpningen. SvD 6/5 1934, Söndagsbil. s. 10. Östergren (1939; angivet ss. sällsynt).
Spalt S 3688 band 26, 1970