| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKEK ʃe4k, n.; best. -et; pl. =.
(numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) om utrymmet l. vinkeln mellan en människas båda ben, skrev; äv. i uttr. ha stort skek, (kunna) skreva kraftigt. Nordforss (1805).
Spalt S 3716 band 26, 1970