Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKELLEFTE- ʃeläf3te~ l. SKELLEFTEÅ- ʃeläf3–teå~.
Ordformer
(-efte- 1890 (: Skellefte-, .. Umemålet) osv. -efteå- 1871 (: Skellefteåbor) osv.)
Etymologi
[ssgsform av SKELLEFTE (sidoform till SKELLEFTEÅ) resp. SKELLEFTEÅ, stad o. landskommun i Västerb.]
i ssgr: som tillhör l. hör hemma i l. har avseende på Skellefteå.
Ssgr: SKELLEFTE- l. SKELLEFTEÅ-BO. invånare i Skellefteå. SkelleftNT 1871, nr 33, s. 3. Västerb. 1927, s. 252. —
-MÅL. folkmål som talas i Skellefteå. Lindgren BurtrGr. Förord 4 (1890). Johnson Här 90 (1935).

 

Spalt S 3726 band 26, 1970

Webbansvarig