| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKEPNAD ʃe3pnad2, r. l. m. l. f., i bet. 3 äv. m.||ig.; best. -naden, vard. (utom i södra Sv.) l. i vitter stil äv. -nan; pl. -nader (Dalin Arg. 1: 87 (1733, 1754) osv.) ((†) -nar, möjl. äv. att hänföra till sg. skepne, Messenius Disa 24 (1611)); äv. SKEPNA (numera bl. i vitter stil, föga br. o. möjl. äv. att hänföra till skepne, ss. ssgsförled SKEPNE- ʃe3pne~), r. l. m. l. f., i bet. 3 äv. m.||ig.; best. -an; pl. -or (Forsius Phys. 31 (1611)) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. skepne, Visb. 1: 432 (c. 1621)); äv. SKEPNE (numera bl. i vitter stil, föga br. o. möjl. äv. att hänföra till skepna, ss. ssgsförled SKEPNE- ʃe3pne~), r. l. m. (Schultze Ordb. 4278 (c. 1755)) l. n. (Lucidor (SVS) 422 (c. 1670)), i bet. 3 äv. m.||ig.; pl. möjl. -er (se ovan) l. (ss. r. l. m.) -ar (se ovan).
1) (†) öde; dels om öde som en människa (l. ett kollektiv av människor) får l. fått i enlighet med en högre makts bestämmande, dels om händelse som inträffar i enlighet med en sådan makts bestämmande, dels om högre makt som bestämmer över människors öde (äv. personifierat); äv. med förbleknad bet.: lott (se LOTT, sbst.2 4 c) l. tilldragelse. (Alexander den stores) lycka såsom ock hans olycka och ofärd är icke hendt oförwarandes eller aff någhor skepna, som man säya plägar, vthan heller aff .. (Guds) rådh. AAAngermannus VtlDan. 484 (1592). Man hafuer otalighe månge Exempel, så om nampnkunnighe Städhers, som om märkelighe menniskiors skepnor, hurw theras händelser medh theras Nativiteter alldeles hafua kommet öfuereens. Forsius Phys. 31 (1611). (En viss religiös riktning lärde) At Menniskiorna wore vtaff en oundwijkeligh Skepnad Stiernornas Wärkande vnderkastade. Schroderus Os. 1: 494 (1635; lat. orig.: fatali necessitate). Wiltu hårda Skäbne osz åthskillia, / Så måst din stränga Lag iag undergå. Lucidor (SVS) 4 (c. 1670). Betraktelser .. om .. de så många som besynnerliga skepnader, förändringar och hwälfningar, hwilka i .. (lärdomens historia) föregått. Möller Kyrkoh. XII (1774). — särsk.
a) i uttr. kunna fly l. undlöpa sin skepnad, kunna undgå sitt öde, kunna fly den l. den skepnaden, kunna undgå det l. det ödet; jfr SKEPNA-LYCKA. (Konungen) kunde .. icke fly sin skepna och undanvijka dödhen, uthen blef .. slagin (i en strid), såsom hans spåmän honom sagt hadhe. LPetri Kr. 24 (1559). Hielp Gudh Fader i Himmelrijk / Jag kunde denne skieppna fly. Visb. 2: 316 (c. 1600). H(err) Lorentz .. tenchte och wäl / sin lyck(a) moth Gi(o)therna sökia / Men blef slagen i samm(a) ferd / och kund’ eÿ sin skiepn(a)d vndlöpa. Därs. 340. Ingen kan sin skäpna fly. Grubb 391 (1665).
b) få l. njuta (en) så l. så beskaffad skepnad o. d., få l. vederfaras ett så l. så beskaffat öde l. få en så l. så beskaffad ändalykt osv.; äv. bildl., om handling: få en så l. så beskaffad utgång l. följd osv. Seldan får kona godh skepna. SvOrds. C 1 b (1604) [jfr fsv. siællan fik spakona godha ændalykth]. (Ormen som fått ta en flygtur på ryggen av en hök) föll hufwud-yr igenom luften ner, / I floden Potamus och nöt den samma skäpna / Som fordom Phaëton. Browallius Holbg 85 (1744). Huru vil straff användas emot andre medborgare, som förse sig, om de uplystaste mäns emot klaraste lagar giorde ansvarigste förbrytelser få en annan skepnad? 2RARP 20: Bil. 157 (1761).
c) närmande sig 2, om den natur som ngn fått (gm en högre makts bestämmande). (Den persiske konungen vägrade frige den besegrade kejsar Valerianus) Ty thet wore the Romares skäpnad, at sedan the ähre ehna reeso wordne slagne, plägade the tå göra thes häftigare mootstånd. Schroderus Sleid. 77 (1610; lat. orig.: fatum).
2) gestalt (se d. o. 2) l. form l. utseende l. beskaffenhet o. d. (särsk. om ngns l. ngts yttre, i sht om den yttre gestalt vari en person l. ett ss. personligt tänkt väsen uppträder); äv. mer l. mindre bildl.; jfr SKEPELSE 1, SKEPNING, SKEPSEL 2. Riddaren av den sorgliga skepnaden, se RIDDARE 2 c. O männskiors usla sinn! / Du äst i Skiäpnan din fast Tookot, Stumm och Blinn! Dahlstierna (SVS) 333 (c. 1696). Minerva som honom (dvs. Telemachos) ledsagade under Mentors Skäpnad, hade sig eij honom uppenbarat, för des omogne ungdom skull. Ehrenadler Tel. 237 (1723). Om Wästmanna, Dahla, Helsinge, och Sudhermanna Lagarne, kan det samfäldt anmärkas, att de alla, i den skepnad de nu hafva, äro yngre än 1296. 2VittAH 6: 232 (1792, 1800). (Den gamla kyrkan) bar många århundradens mossa på sin förfallna skepnad. Tegnér (WB) 7: 152 (1833). (Ett skoltal av A. N. Sundberg fick) sin höghet .. genom majestätet i talarens både skepnad och tonfall. Rabenius KristinaKlock. 60 (1942). Djävulen har många skepnader. Spong Sjövinkel 151 (1949). Kaktéerna förekommer i de mest olika skepnader. De bildar ibland mäktiga pelarformer (osv.). Ekbrant VVRumsväxt. 200 (1955). — jfr ANDE-, DJUR-, GUDS-, KVINNO-, MÄNNISKO-, ORM-, ROTUNDA-SKEPNAD m. fl. — särsk.
a) i uttr. som beteckna att ngn antager l. avlägger en viss yttre gestalt l. byter gestalt; äv. mer l. mindre bildl., dels i fråga om person med tanke på inre egenskaper l. beteende o. d., dels i fråga om ngt sakligt; jfr SKEPELSE 1 a, SKEPSEL 2. Bullernæsius Lögn. 27 (1619). Jag har .. flere gångor liksom Jupiter för wackra flickor skull förbytt min person i åtskillige hamner och skiepnader. Lindahl Tanckef. 39 (1740). Vår tids fanatism har väl, åtminstone tills vidare, aflagt raseriets skepnad; men hatet har det oaktadt icke slocknat. Hwasser VSkr. 3: 75 (1838). Jag har, i det offentliga lifvet, aldrig skiftat färg, aldrig ombytt skepnad. JGRichert (1851) hos Warburg Richert 2: 330. Det paleozoiska bältet (i trakten av Gulleråsen) antager .., under en sträcka söderut, en annan skepnad än i det förut behandlade området (längre norrut). SvGeolU C 57: 48 (1883). Jag vill gärna ikläda mig en annan skepnad än människans. Gör mig ny och bättre. Hedberg DockDans. 325 (1955).
b) (numera bl. tillf.) om ämnes aggregationsform; jfr SKEPELSE 1 b. Wattnet kan .. hafwa tre olika skepnader, nemligen fast watten, flytande watten och luftformigt watten. Berlin Lrb. 98 (1852).
3) om (bild av) väsen l. varelse l. person.
a) med tanke enbart l. företrädesvis på den yttre uppenbarelsen; särsk. om gestalt (se d. o. 3 a) l. (till folktron hörande) övernaturligt väsen (äv. vålnad l. spöke); jfr SKEPELSE 5 a. Schroderus Lex. 1 (1637). Gastar, Skogsrån, Tomte-Gubbar och dylika skäpnader. Dalin Arg. 1: 87 (1733, 1754). I allmänhet framalstrar Indien, liksom i allmänhet de heta länderna, .. de vidunderliga och till en stor del skadliga skepnader, hwilka höra till .. (kräldjurens) djurclass (i Asien). Palmblad HbGeogr. 1: 50 (1826). Bakom disken (på en krog) stod en ruskig qvinna; hemska skepnader sutto utefter väggarna. Böttiger 6: 60 (c. 1875). (En kvinna) såg en hvit skepnad stå vid (den intill hennes hus belägna) bodens dörr; då .. förstod hon att .. hon (snart) skulle ligga lik der nere i boden. Wigström Folkd. 2: 99 (1881). Runtomkring på pelare, murar och tak (i templet i Edfu) trängas inskrifter, och de mystiska skepnaderna av människor och djur blicka fram genom förstörelsens mask. Lagergren Minn. 9: 102 (1888, 1930). Något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde. Job 4: 16 (Bib. 1917). jfr ANDE-, DIM-, DJUR-, GUDA-, KVINNO-, MÄNNISKO-, VAN-SKEPNAD m. fl.
b) allmännare, särsk. om historiskt känd l. mytisk l. litterär gestalt (se d. o. 3 b); förr äv. ss. nedsättande personbeteckning: figur (se d. o. 4) l. ”individ” l. ”kropp” o. d.; jfr anm. nedan o. SKEPELSE 5 b. Någre Phantastiske skäpnader (dvs. ”fantaster”, pietister) berömde sig af sin säkra renhet från synder, sin wanwördnad för Orthodoxien och det förakt de kunde giöra af Religionen. Dalin Arg. 1: 132 (1733, 1754). (För folkundervisningen borde) utarbetas särskilda landskapsbeskrifningar .. med insatta bildtryck af ortens .. vigtigaste minnesmärken och dess fornlifs skepnader. AntT 1: 161 (1861, 1864). (Medeas) öde .. gör henne till en av alla tiders största tragiska skepnader i litteraturen. SagSed 1935, s. 33. jfr DIM-, SAGO-SKEPNAD.
4) (numera knappast br.) om formation i naturen; äv. om fantasiprodukt (t. ex. luftig plan l. förhoppning) l. dimbild (se d. o. 4). Wanlige Dårhusnarrar plä inbilla sig en hop Chimærer och skiäpnader af omöjeliga Planer och förslager. Dalin Arg. 2: 236 (1734, 1754). (Många hoppas bli rika på ett lättvindigt sätt) De föreställa sig hela berg utaf guld, och finna på slutet intet annat, än en flycktig skepnad af wäder, som dem bedragit. Mörk Ad. 2: 129 (1744). (Kartan) är porträttet af så stora skepnader, att vi, utan hennes tillhjelp, omöjligen kunde njuta anblicken af dem. Skandia 1: 309 (1833). Hirvensalo o. Hedlund (1963).
Anm. Den hos JBureus (1642) i 3SAH 23: 367 anträffade pl.-formen skäpur med bet. ”skapade varelser” är sannol. felaktig för skäpnur l. dyl. [jfr motsv. anv. av fvn. skepna]; jfr 3 b ovan.
-SKIFTE, se C.
B (†): SKEPNAD-LYCKA, se A.
C (numera bl. tillf.): (2) SKEPNADS-SKIFTE. (skepna- c. 1690) metamorfos; jfr skepnad 2 a. TRudeen Vitt. 199 (c. 1690). —
(3 a) -SKRUD. (skepne- 1917) skrud vari en skepnad är klädd. På väggens plan en dörr gled upp helt ljudlöst, / och du skred fram i luftig skepneskrud. Ekelöf Ros. 79 (1917).
D (i vitter stil, föga br.): SKEPNE-SKRUD, se C.
Spalt S 3769 band 26, 1970