| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKEPTICISM skäp1tisis4m l. skep1-, äv. ʃäp1– l. ʃep1– (schäpptisi’ssm ell. säpptisi’ssm Dalin), förr äv. SKEPTICISMUS, r. l. m.; best. -ismen.
1) skepsis (se d. o. 1); jfr 2. (Salomo) föll til afgudadyrkan och gaf många anledning at tro, det han på slutet stadnadt uti Atheisteri eller Skepticismus. Lagerbring HistLit. 99 (1748). Ingen skepticism i verlden .. förmår göra den minsta åverkan på det rena i hjerta och afsigt, der detta verkligen finnes. Geijer I. 2: 296 (1845). Hvaraf kommer månne föräldrars, enkannerligen Andra kammarens skepticism gent emot de lärda skolorna, om icke däraf att (osv.)? Verd. 1886, s. 288. I kyrkliga och frikyrkliga kretsar ser man ofta på denna vetenskap (dvs. den kyrkliga folklivsforskningen) med en viss skepticism. Rig 1955, s. 25. I Frankrike är skepticismen mot valet av Camus (till nobelpristagare) inte mindre (än hos Erik Lindegren). DN(A) 1957, nr 286, s. 4.
2) [eg. specialanv. av 1] filos. filosofisk åskådning l. riktning som betvivlar l. mer l. mindre radikalt förnekar möjligheten av objektiv o. allmängiltig kunskap; motsatt: dogmatism (se d. o. 2 a α); jfr SKEPSIS 2. Den mäst öfverdrifna Scepticisme eller .. en på spitsfundigheter stödd Dogmatisme, hvilka bägge .. hafva det enda felet, at det sanna och rätta ligger emellan bägge. Boëthius Begrep. 38 (1794). Som skepticismens upphovsman under antiken brukar man ange Pyrrhon från Elis (365—275 f. Kr.). Marc-Wogau FilDiskuss. 19 (1955).
Spalt S 3839 band 26, 1970