Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKEVRA ʃe3vra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. dial. skjævre, dra (mur) snett, nor. dial. skeivra, gå med skeva l. klumpiga l. slängande fotrörelser; till SKEV, adj., l. SKEVA, v.]
(föga br.)
1) (i sht om ä. förh.) = SKEVA, v. 1 b. 2NF 25: 962 (1917). Spantjärnets smalare fläns l. fjäder vändes mot bordläggningen, dess bredare fläns är vinkelrät mot fartygets midtplan, hvilket åstadkommes därigenom, att man vid behof skefrar spantet. Därs. 26: 561.
2) flygv. = SKEVA, v. 1 e. Östergren (1939).
3) vara skev; jfr SKEVA, v. 3. IllSvOrdb. (1955, 1964).
Ssg: SKEVRINGS-RODER. (föga br.) flygv. till 2: skevroder. Östergren (1939). SAOL (1950).

 

Spalt S 3854 band 26, 1970

Webbansvarig