Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKILLER ʃil4er, n.; best. skillret.
Ordformer
(schiler- i ssg 1789 (: Schilerspat). schiller- i ssgr 1684 (: schillerferga)— 1836 (: Schillerstoff). skiller 1845 (: skillerstoff), 1865 osv.)
Etymologi
[av t. schiller, till schielen (se SKELA, v.1). — Jfr SKILLERT, SKILLRA, v.3]
skimmer som utmärkes av ett skiftande färgspel av det slag som förekommer hos bl. a. pärlemor o. vissa metallytor, opaliserande skimmer. Paijkull Min. 33 (1865). Avanturinkvarts har rödgul, röd eller brun färg .. samt besitter efter slipning och polering ett likformigt, nästan metallartadt skiller. 2UB 5: 271 (1902). Åsarna .., nu i hösten gredilina, med ett skiller af grönt, med ett stänk här och hvar af blod och guld. Hülphers ÖdAnsikt. 20 (1911).
Ssgr (Anm. Ssgrna kunna äv. uppfattas ss. hörande till skillra, v.3): SKILLER-FÄRGA, adj. oböjl. [jfr dels t. schillerfarb(en), schillerfarbig, dels (med avs. på senare ssgsleden) liv-färga] (†) som har en skiftande, opaliserande färg (av det slag som bl. a. utmärker tyget ”skillert”); jfr skillert-färgad. 1 .. schillerferga tafftz tröÿa och Kiortell. BoupptSthm 1686, s. 25 a (1684). —
-GLANS. [jfr t. schillerglanz] opaliserande, skimrande glans. Östergren (1939). —
-KVARTS. [jfr t. schillerquarz] miner. ett slags gulbrun l. grönaktig kvarts med inneslutningar av fintrådig asbest o. med opaliserande, skimrande glans, kattöga (se d. o. 4). Åstrand 1: 339 (1855). —
-SMALTS. (†) ett slags förr använt, smältbart färgämne, som användes vid färgning av desserter o. dyl. (o. som gav en opaliserande, skimrande glans). HovförtärSthm 1762, s. 1316. Därs. 1765, s. 2964. —
-SPAT. [jfr t. schillerspat] miner. ett slags grönt l. brunt vattenhaltigt magnesiumsilikat (antigorit) med opaliserande, skimrande glans, bastit. Rinman 2: 548 (1789). —
-STEN. [jfr t. schillerstein] miner. om olika slag av mineral med opaliserande, skimrande glans; särsk. om svartgrön, seg, ofta glimmerförande olivinsten med mer l. mindre serpentiniserade olivinkorn (peridotit) o. med hornblände ss. huvudmineral, som utmärkes därav att hornbländet bildar större, sammanhängande enheter med enhetlig orientering, varigm bergarten erhåller en skimrande glans; äv. (oeg.) om skillerspat. Åstrand 1: 339 (1855). SvGeolU Aa 125: 23 (1906). —
-STOFF. [jfr t. schillerstoff] (†) = -ämne. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 272. Almström KemTekn. 2: 429 (1845). —
-VIN. [jfr t. schillerwein] (†) = bleckert. Åstrand (1855). Nisbeth (1870). —
-ÄMNE. (numera knappast br.) en ur hästkastanjens bark framställd glykosid som i lösning är starkt fluorescerande, eskulin. Almström KemTekn. 2: 429 (1845). 2NF (1917).

 

Spalt S 4043 band 26, 1971

Webbansvarig