Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKILLING skil3iŋ2 l. 40, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. skilling, skelling; möjl. ombildning gm anslutning till SKILLING, sbst.2, av en avledn. till den stam som föreligger i sv. dial. skirvla, liten skärva, skyllrur, pl., utväxter under käkarna på får, getter, svin o. tuppar, o. nor. dial. skirvel, litet avskuret stycke (i avljudsförh. till SKARV, sbst.3); jfr Hedström SydsmålFolkm. 1: 56 (1932)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) utväxt l. hårtofs l. dyl. under halsen hos svin. (Svin finnas) hos osz här i landet, som äro lågbenta, men nog långa och hafwa twänne skillingar, som de dem kalla, under halsen. Boije Landth. 294 (1756).

 

Spalt S 4050 band 26, 1971

Webbansvarig