| Publicerad 1971 | Lämna synpunkter |
SKINK skiŋ4k, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Smitt Brehm KallblRyggrDj. 60 (1886) osv.) l. -er (Stuxberg (o. Floderus) 2: 460 (1902) osv.).
zool. ormödla (se d. o. 2), grävödla; företrädesvis om den i Afrikas o. Asiens ökenområden förekommande arten Scincus scincus Lin. (i sitt utbredningsområde äv. med medicinsk anv.), apotekarskink (äv. kallad vanlig skink); i pl. äv. om familjen Scincidæ l. släktet Scincus Gron. Skinken, i det nordliga Afrika, 8 tum lång, har fyra korta fötter, hwarmed han dels springer, dels gräfwer sig ned i sanden. Holmström Ström NatLb. 3: 17 (1852). Rebau NatH 1: 521 (1879: Vanliga skinken). 2SvUppslB 26: 249 (1953; i pl., om släktet). BonnierLex. 6: 436 (1963; i pl., om familjen).
-SLÄKTE. släkte tillhörande skinkfamiljen; i sht om släktet Scincus Gron. Wahlstedt Zool. 156 (1869; om släktet Scincus). Stuxberg (o. Floderus) 2: 461 (1902). —
Spalt S 4087 band 26, 1971