Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKJUTSA ʃut3sa2 l. ʃus3a2, v.2 -ade.
Etymologi
[ombildning av sv. dial. sjuss på l. efter ngn, brås på ngn, eg. deponentiell form av SKJUTA, v.1 (med inf. ombildad efter pr. sg.; jfr med. avs. på ombildningen LÅTSA); jfr nor. dial. skjotast på, brås på, o. Pihl VbÖverkalix 138, 140 (1948)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. skjutsa efter ngn, brås på ngn. Du är duktig att ränna, du pojk. Du skjutsar nog intet så litet efter .. (din farfar) du, din karribel — han var styvesta rännarn i byn förr i världen. Carlsson GlestGård. 149 (1943).

 

Spalt S 4295 band 26, 1971

Webbansvarig