Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKLERENKYM skle1reŋky4m l. skler1-, l. -en-, n.; best. -et.
Ordformer
(äv. scle-, -chy-)
Etymologi
[jfr t. sklerenchym, eng. sclerenchym(a), fr. sclérenchyme, nylat. sclerenchyma; bildat (efter mönster av PARENKYM) av gr. σκληρός, hård (se SKLERO-), o. ἒγχυμα, infusion, pågjuten vätska (jfr KOLLENKYM, PROSENKYM)]
bot. hos växt: stödjevävnad bestående av celler med tjocka, vanl. förvedade väggar. BotN 1874, s. 35. En mikroskopisk undersökning visar, att (de av större tallviveln förorsakade) hålorna sträcka sig genom sklerenkymet och korkcellerna samt silrörsmanteln ända in till ytan av veden. Trägårdh Skogsins. 110 (1939).
Ssgr (bot.): SKLERENKYM-CELL. [jfr t. sklerenchymzelle] cell ingående i sklerenkym; särsk.: sklereid. BotN 1874, s. 66. —
-FIBER. [jfr t. sklerenchymfaser] långsträckt o. smal sklerenkymcell med tillspetsade ändar. 3NF 17: 1113 (1932). —
-STRÄNG. sträng av sklerenkymceller. VäxtLiv 4: 643 (1938).
Avledn.: SKLERENKYMATISK10040 l. 01—, adj. [jfr t. sklerenchymatisch, eng. sclerenchymatous] bot. som utgör l. består av l. tillhör sklerenkym. BotN 1874, s. 35 (om vävnad). VäxtLiv 4: 256 (1938; om skikt i fruktvägg).

 

Spalt S 4312 band 26, 1972

Webbansvarig