| Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKOCK skok4, sbst.1, r. l. m. (Svart G1 161 (1561) osv.) ((†) n. Tiliander Gr. 44 (1699). Dähnert (1784)); best. -en; pl. -ar (Svart G1 167 (1561) osv.), i bet. 2 äv. (numera föga br.) = (TullbSthm 1539, s. 23 a, Almqvist Räkn. 43 (1832)) ((†) -er TullbSthm 1534, s. 4 a, HovförtärSthm 1704 B, s. 754 b).
1) om ett obestämt antal människor l. djur (i sht fåglar o. däggdjur) som uppträda tillsammans i l. uppfattas ss. en oordnad grupp l. samling, hop, flock, svärm, skara; i fråga om människor ofta med mer l. mindre nedsättande bibet. (se särsk. d). Folk samlades i skockar på gatorna. En hel skock beundrare stod omkring henne. Gå i skock och se på sevärdheterna. En skock gäss, höns, sparvar, tranor, får, vargar, rådjur. På thenne tijdh togh Konungen sigh före att altijdh handla ganska gunsteligen medh almogen i Vpland, kallandes till sigh hwar skocken effter annen. Svart G1 161 (1561). (Fåglarna) flugho omkring medh stoort roop / Aff och an, vthi en stoor hoop, / Til och ifrån i skockar wijdhe. Sigfridi B 1 a (1619). En dygdig eftersyn knapt något följe får, / När odygd skåckar har, som följa hennes spår. Kolmodin QvSp. 1: 346 (1732). Försummas .. (undervisningen om när en soldat får o. bör söka betäckning) i exercice-lägren, så förvandlas Infanteriet snart til en odisciplinerad skock, som befälet hvarken genom stränghet eller foglighet kan i träffning efter behof använda. Lefrén Förel. 2: 35 (1817). Över honom (dvs. bonden Svedje) skall ingen herre råda. Fänaden drives i skock, men han råder ensam över sin kropp. Moberg Rid 84 (1941). DN(B) 1959, nr 29, Bil. s. 2 (i fråga om harar). jfr: Med en liten skock (renar) menar lappen omkring tjugo, med en stor skock omkring femtio; en hop är omkring hundra stycken. Grundström Pirak NomadLiv 60 (1933; lap. orig.: tjåråån). — jfr BARN-, FOLK-, FÅGEL-, FÅR-, POJK-, REN-, VARG-SKOCK m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. i skock och farnöte med ngn, i flock och farnöte med ngn, med skockom, i skockar l. skaror. Lælius Bünting Res. 2: 7 (1588: medh Hoopom eller Skåckom); jfr HOP, sbst.3 I 2 b. ConsAcAboP 2: 398 (1662).
b) (numera mindre br.) i fråga om fisk: stim. Lind (1749). Sällan skal man råka at få Sik något synnerligen på et och samma ställe efter hafskanten, öfver 2 eller 3 nätter å rad, så framt man icke träffar någon ny skåck. VetAH 1753, s. 200. Meurman (1847).
d) (numera bl. mera tillf.) hop (se HOP, sbst.3 I 3), massa (se MASSA, sbst.2 5 b); i sht i sg. best. Den som ej kan utleta nog bittra ord .. då det gäller motsidan, måste ock sjelf .. hålla sådana till godo, från andra hållet. Gör han det ej .. (utan) vädjar .. till skockens armstyrka; hvad är han då i sjelfva verket? Livijn 2: 268 (1834). ”Det fins ju knappast något område, som är stängdt för er (dvs. kvinnorna).” ”För de stora begåfningarna, ja; men den otaliga skocken af medelmåttigt utrustade?” Idun 1888, s. 97.
e) i utvidgad anv.
α) (i sht vard. l. i vitter stil) i fråga om ngt sakligt: hop l. mängd l. massa. Hela skocken af våra flerstafviga ord, som slutas med e. Gyllenborg Skald. 95 (1798). Allmänna rösten har ingen någorlunda opartisk organ, och det enda, jag kan förvänta (i fråga om litterär kritik), är en skock skällsord i Aftonbladet, Allehanda, Argus, &c. Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 79. Gislövshammar, en liten förblåst skock hus innanför den skarpt utskjutande, steniga udden. TurÅ 1939, s. 268. jfr MOLN-SKOCK.
β) (†) = ORDNING 13 d; särsk. i fråga om växter. Haartman Linné Indeln. 1, 8 (1753). Brander NatH 57 (1785). jfr SKATE-SKOCK(EN).
2) ss. måttsord, om antal av sextio (stycken); numera företrädesvis (ålderdomligt) i fråga om kålhuvud l. nötter. TullbSthm 1534, s. 4 a. j (dvs. 1) skock faeth en skåck talerke (dvs. tallrikar). Därs. 1535, s. 26 b. Löck .. 5 skock(a)r 56 reff(ue)r .. 60 reff(ue)r vtij skocke(n). HovförtärSthm 1577 D, s. 158. Hwem säger iag skull’ äy en så förnöjlig Tid (som forntiden, då många blevo oerhört gamla) / Sig hiärtlig önska at få än i Wärlden niuta? / Där man nu diupest most sig in till Grafwen luta / Då högst en Skåkk af År man blifwer bunden wid. GJTörnquist (1693) i SmDiktLejonk. 58. 2 Skåcker Hwit kåål. HovförtärSthm 1704 B, s. 754 b. D. 28 februarj funne lifcomp: ryttrana på 1 stak rågh i skogen, war 40 skåk och 60 bandh i skåcken. KKD 10: 127 (1708). Mörsaren, som slungade stenar, (har) varit det äldsta skjutvapen och .. stenar såldes i skock för 6 mark skocken. Strindberg SvFolk. 1: 317 (1882). En skock gotlandsvalnötter. Östergren (1939). jfr (sannol. angivande ungefärligt antal): En Skock kål, 64 hufvud. Reenstierna Årstadagb. 2: 514 (1825). — särsk. (†)
a) om antal av sextio alnar. 6 Skåck Hampelerfft 2000 al(nar) Finnelerfft. BoupptSthm 1676, s. 786 a. 1 skåck blaggarn skall hålla 60 al(nar). KKD 10: 17 (1707). Meurman (1847).
b) i utvidgad anv., om antal av etthundratjugu stycken. Rinman Jernförädl. 124 (1772). En skock kallas vid förtent blecksmide 120 stycken bleck af .. Utskottsbleck, Sinkler, extra Bleck .. (m. fl.); men af bodenbleck (dvs. bottenbleck), som äro större och tjockare, räknas 60 på en skock. Dens. (1789).
3) [efter motsv. anv. i t.; sannol. urspr. avseende så mycket jord som gav ett visst antal (möjl. sextio) kärvar] (†) ss. kameral måttsenhet för jord i Sachsen. Effter Hans Maij:ts (dvs. K. XII:s) ordres betaltes contribution i Saxen, för hvar schock skulle erläggias .. 12 öre silfvermynt månatl:n. HH 24: 96 (1707). KKD 10: 16 (1707).
4) [jfr motsv. anv. i t.; sannol. utgående från 1 o. 2] (vard., ålderdomligt) ss. oböjligt ord, betecknande ett (obestämt) stort antal l. med mer l. mindre förstärkande innebörd, i eder o. kraftuttryck; jfr SJU, räkn. I j α. Attan skock tusen må räkenskap göra. PolitVis. 205 (1598). Tå svarade hon: Jag gifver tig (dvs. prosten) och Herrans Natvard, och alla dhe som taga den af tin hand Skock tunnor tusende dieflar. VDAkt. 1696, nr 234. Ta mej skock millioner! Bellman 5: 135 (c. 1780). För skock sju tusan sockrade dj-r, till hvem har du då friat? Almqvist TreFr. 3: 164 (1843). Du må nu inte vara så skock dum, så du går sta och säger det till honom. Carlén TatS 1: 26 (1866). Hvad skock millioner granater skall detta betyda? Selander Keller Seldw. 2: 134 (1913). jfr (†): O millioner / I skock och tunnor! Atterbom LÖ 1: 8 (1824). — särsk. (†) i utvidgad anv.
a) använt ss. huvudord i (elliptiska) eder o. kraftuttryck: ”attan” l. ”tusan” l. dyl. Hvarföre bjuda en obekant flicka en ring? och det på däck? Fy skock, Albert! Almqvist Går an 21 (1839). Kors för attan skock! — sade Lieutenant Ulrik. Knorring Förh. 2: 343 (1843).
b) ss. bestämning till personbetecknande huvudord, i uttr. attan skock, ”satans” l. dyl. ”Du din attan skock lymmel!” röt mjölnaren. Almqvist Skälln. 52 (1838).
Anm. till 4. I sht förr användes i denna bet. äv. (den sannol. gm anslutning till SKROCK, vidskepelse, spöken m. m., uppkomna) formen skrock. Hvad attan skrock millioner, är det här för slag! Blanche Våln. 349 (1847). Bergdahl Antip. 36 (1906).
(1) -FÅGEL. (numera föga br.) fågel som uppträder flockvis, flockfågel, social fågel; förr äv.: strykfågel. Broman Glys. 3: 345 (c. 1740). Marklin Illiger 223 (1818; om strykfågel). —
(4) -GRANATER, pl. (†) i mer l. mindre adjektivisk anv., ss. kraftuttryck: ”förbaskad” l. ”förbannad” l. ”satans” l. dyl. Hvad är det för skockgranater trassel? CFDahlgren 2: 194 (1842). —
(2 a) -LÄRFT. [jfr t. schockleinwand] (†) om lärft (från Schlesien l. Böhmen l. Lausitz) i stycken om 60 alnars längd. Synnerberg 2: 92 (1815). Åstrand (1855). —
-TAL. (skock- 1856 osv. skocke- 1586—c. 1600) [jfr mlt. schoktal (i bet. 2)]
1) till 1: (så stort) antal som utgör en skock l. skockar; särsk. (o. numera nästan bl., mera tillf.) i uttr. i skocktal, skocktals (se d. o. 1 a). Norr om skogen i Ångermanland trifves inthet mös i skokketahl. Bureus Suml. 60 (c. 1600). Vi jagat skocktal rådjur, hjortar, hindar. Börjesson Solen 57 (1856).
-TALS. (skock- 1734 osv. skocka- 1624. skocke- 1614—1789)
1) till 1.
a) i skockar (särsk. med tanke på stor mängd); äv. (i sht vard. l. i vitter stil) motsv. skock, sbst.1 1 e α, i fråga om ngt sakligt: i mycket stort antal, i mängd(er); i sht förr äv. motsv. skock, sbst.1 1 b: i (stora) stim; jfr -vis 1. AOxenstierna 2: 217 (1614). Då Albertus, Biskopen i Bremen, som war en Swartkonstnärer, lågh vthi sitt Yttersta .. kommo Wargar vthi Förstadhen Skocketaals. Schroderus Os. 2: 600 (1635). Broman Glys. 3: 634 (c. 1740; i fråga om fiskar i vatten). Järtekn och underwärk skjedde skocktals wid .. (Olav den heliges) graf och döda kropp. Lagerbring 1Hist. 1: 267 (1769). En lång tid framåt hölls väckelsemöten. .. Folk kom dit skocktals, och många blevo också omvända. Widén Jordag. 77 (1921).
b) övergående i substantivisk anv., dels i uttr. (ut)i skocktals, i skockar, äv. i utvidgad anv., i fråga om regn: i skurar l. skurvis, dels (o. numera bl.) i uttr. skocktals med (ngra l. ngt), skockar l. mängder av (ngra l. ngt); jfr -vis 1. Löfven falla i hopatals nidh af trään. .. Altså tagher Gudh ofta .. genom dödhen, i skocka och hopatals, Menniskian bort. Rudberus MHansdr. D 1 b (1624). Muræus Arndt 2: 221 (1648: vti). Mången har den fördömelige Wanen, att så snart han uplåter sin Munn, så fara ijdel Bannor, Eeder och skåcktals med Dieflar uth. Fernander Theatr. 485 (1695). Regn kom i skåcktals, ofta slagräng, wädret war wästan, men blef mot afton nordan. Linné Dal. 65 (1734).
2) (numera bl. tillf., ålderdomligt) till 2, = -vis 2. Flaskor, Glas .. (,) Pommerantzer (,) Lemoner, Kåål (skola säljas) Skåcketals. SthmStadsord. 1: 51 (1636). Hammar (1936). —
-VIS, adv. (skock- 1688 osv. skocke- 1674—1782)
1) till 1: i skockar; skocktals (se d. o. 1 a, b). The heemtahmde Diwr gå .. (i motsats till vilddjuren, som leva ensamma) iempte hwar annan skockewijs. Sylvius Mornay 10 (1674). När på den pål’n, dit skockvis tränga / En hop af usle Rimmare / och andre Stockholms stackare, / Man börjar Lidners ryckte hänga (osv.). Lidner (SVS) 3: 313 (c. 1790). En efter en, eller parvis eller skockvis trugade man på .. (damen som troddes vara barnläkare) barnen. Bergman LBrenn. 74 (1928).
2) (ålderdomligt) till 2: i skockar, i antal av sextio (stycken); jfr -tals 2. FörarbSvLag 4: 469 (1688). (På torget i småstaden fanns det) handlare som för .. (de gamlas) räkning försålde vitkålen och rödkålen skockvis, frukten per kappe och fot. Wästberg Kung. 237 (1955).
B (†): SKOCKA-TALS, se A.
C (†): SKOCKE-TAL, -TALS, -VIS, se A.
Spalt S 4344 band 26, 1972