Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOGIS skω4gis, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r.; best. (i bet. 1) -en; pl. (i bet. 1) -ar.
Etymologi
[till (vissa ssgr med) SKOG; med avseende på bildningssättet jfr bl. a. POSTIS]
(vard.)
1) studerande vid skogshögskolan (l. skogsinstitut); äv. allmännare: skogsman (se d. o. 3, 3 b) l. skogstjänsteman o. d. Lilius FjärrNordv. 66 (1912; allmännare). I Stockholm blir det gemensam studentsamling med fanor och standar på Djurgårdsslätten Valborgsmässoaftonen kl. 19 samt därefter tåg upp till Skansen med ”skogisarna” i sina röda västar traditionsenligt i täten. SvD(B) 1943, nr 101, s. 5. Skogisar tog med fruar och fästmör som drevkarlar. SvD(A) 1965, nr 338, s. 7.
2) skogshögskola(n); behandlat ss. egennamn. Gamla Skogis. MatrSvForstm. Pl. 1 (1934). ”Skogis jägmästarutbildning”. DN(A) 1965, nr 320, s. 15 (titel på broschyr).
Ssgr (vard.): (1, 2) SKOGIS-KURS. särsk. konkret: årskurs av ”skogisar” l. från ”skogis”. SvD(A) 1963, nr 46, s. 5. —
(1) -SÅNG. sång som sjunges l. brukar sjungas av studentkör av ”skogisar”. SkogsvT 1912, s. 232.

 

Spalt S 4449 band 26, 1972

Webbansvarig