| Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKONSAM skω3n~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
1) motsv. SKONA, v.2 1 a, b, c: som skonar l. har benägenhet att skona; som i sin behandling av l. sitt uppträdande mot ngn undviker att vara l. icke är (alltför) hård l. sträng l. hänsynslös l. som (i görligaste mån) undviker att skada l. såra ngn l. bereda ngn obehag l. chockera ngn o. d.; stundom närmande sig bet.: mild, varsam, försiktig, hänsynsfull; äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om l. röjer sådana egenskaper; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 3. Vara skonsam mot ngn. Vara skonsam i sin kritik mot ngn, i sitt omdöme om ngn. En skonsam recension. Behandla ngn skonsamt. Tiden har farit skonsamt fram med honom; jfr 3. När the fingo segher, skulle the och wara skoonsamme emoot the öffuerwundne. Tempeus Messenius 93 (1612). Af domen höres nogsamt, det Secrete Utskottet intet lagt .. fingren emellan och varit för skonsamma (vid bestraffningen av Ch. Springer). 2RARP 17: 108 (1747). Öfverlägsen som karaktär .., rättfram och korthuggen i sitt tal, icke skonsam, när det gällde fel, och icke blödig för starka uttryck, så var .. (C. V. A. Strandbergs) eftermäle. 3SAH 24: 302 (1909). Över Bohm .. torde det vara skonsammast både för honom själv och läsaren att sänka tystnadens slöja. Hellström Storm 249 (1935). Gå hem och förbered mor din så skonsamt som möjligt (på att du kommer att vara illa tilltygad efter slagsmålet)! Lindgren MästBlomkv. 63 (1946). — jfr O-SKONSAM.
2) motsv. SKONA, v.2 1 d, e: som skonar l. har benägenhet att skona ngt, som icke (i alltför hög grad) utsätter ngt för åverkan l. skada l. förstörelse l. hänsynslös l. pietetslös behandling o. d.; ofta svårt att skilja från 3. Det tycktes som om den nya tiden skonsamt farit fram med gamla bruk och plägseder där nere (i Bohuslän). Lagergren Minn. 3: 175 (1924). Ett villkor för att en (sjö-)reglering skall godtas dels av ortsbefolkningen, dels av vårt lands naturvänner, är, att den utföres så skonsamt som möjligt. SvGeogrÅb. 1952, s. 17.
3) motsv. SKONA, v.2 3: som skonar l. har benägenhet att skona ngn l. ngt, som icke utsätter ngn l. ngt för alltför stora påfrestningar l. icke nöter alltför mycket på ngt o. d.; jfr 1, 2. Omsorgsfullt drog man sängens sidenomhänge till hälften fram, för att göra ljusskenet ifrån hörnkandelabrerne i rummet mera skonsamt (för den liggande). Almqvist GMim. 2: 41 (1842). Dieten bör (vid gikt) .. vara skonsam och företrädesvis vegetabilisk. 2NF 9: 1151 (1908). Nu kan Snabbtvätt erbjuda Er ännu skonsammare mattkemtvätt tack vare en ny jättetvättmaskin, där hela mattan tvättas utan att vikas! DN(A) 1964, nr 154, s. 12.
4) i bildl. anv. av 1 l. 2, om sak: icke obarmhärtigt avslöjande, barmhärtig o. d. Bildt Minn. 163 (1900; om fotografi). Nederpartiet (på Michelangelos altartavla ”Yttersta domen”) har den heliga rökelsen svärtat, bredande en skonsam slöja över de osaligas kval. Fogelqvist SöderkRom 231 (1924). Hon gick in i Gamla Stan, kände sig genast lite lugnare i grändernas skonsamma skymning. Heerberger NVard. 328 (1936).
1) till 1. Visa, öva skonsamhet mot ngn. Med (all) skonsamhet, skonsamt. Han kunde icke vänta sig någon skonsamhet av fienden. Av skonsamhet mot artikelns författare nämner jag icke hans namn. Verelius 299 (1681). Det enda tilfälle då en oduglig Auctor förtjänar skonsamhet, det vil säga, då Critiquen helt och hållet bör tiga, är (osv.). Kellgren (SVS) 4: 107 (1780). I början nöjde sig .. (de bömiska ständerna 1618) med en ödmjuk böneskrift till Kejsaren, om skonsamhet mot de fängslade Protestanterna. Ekelund NAllmH 1: 154 (1833). Till dem som förut hava syndat .. har jag (dvs. Paulus) redan .. sagt .. att jag icke skall visa någon skonsamhet, när jag kommer igen. 2Kor. 13: 2 (Bib. 1917). särsk. i uttr. utan (all) skonsamhet, skoningslöst; obönhörligt o. d. Schartau UtkPred. 123 (1821). (Efter slaget vid Stångebro) war magten helt och hållet i Carls händer, och han brukade den utan all skonsamhet. Ekelund 1FädH II. 1: 111 (1830). Om någon Student (i Heidelberg) .. träffas på bar gerning i en duell — så blir han utan skonsamhet af Pedellerna gripen .. och insatt i Carcer. Nicander Minn. 1: 153 (1831). Östergren (1939).
2) till 2. Det är en livsbetingelse för demokratin att ingen skonsamhet visas mot de olater, som hålla på att förkväva den. Segerstedt Spalt. 32 (1927, 1933). —
SKONSAMLIGEN, adv. (†) till 1: skonsamt; barmhärtigt. Schroderus Os. 1: 165 (1635: beteedde .. sigh .. skonsamligare; möjl. adj.). Eij är .. nogon förnähm här i Staden (Åbo) besmittat (under epidemien). .. Den alzwoldige Guden kan man icke nogsamligen tackseijelse hembära, som så skoonsamligen med oss handlat haffwer. BraheBrevväxl. II. 1: 89 (1657).
Spalt S 4613 band 26, 1972