Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOPTIKER, sbst.2, pl., l. SKOFTIKER l. SKOFTIKA l. SKOFTISER l. SKOPTISER, sbst. pl.
Ordformer
(scoftica 1651. scoftiser 1688. scophtiker 1661. scopticer 1666. scoptiker (-icher, -iquer, -iqver) 1661—1798. skofftiker (sc-, -icker) 1652—1691)
Etymologi
[sv. dial. skoftiker, uttalat med betoning på näst sista stavelsen (Hof DialVg. 253 (1772)); jfr ä. eng. scoptics, pl.; till gr. σκωπτικός (se SKOPTISK). Formerna med ändelsen -iser bero på anslutning till SKOPTISERA l. äro möjl. bildade till d. o.]
(†) satiriskt l. försmädligt l. hånfullt l. skymfligt (muntligt l. skriftligt) yttrande, smädelser, hån, stickord o. d. (A. Thauvonius) Klaghar sigh högheligen öfwer dhe scoftica som M(agister) Vassenius honom medh maculerar (dvs. fläckar, vanärar). ConsAcAboP 1: 503 (1651). (Jag) skall .. min Collegam ingalunda obetänckt med Scoptiqver angrijpa. ALithomannus i VDAkt. 1686, nr 34. Calonius Bref 374 (1798). —

 

Spalt S 4622 band 26, 1972

Webbansvarig