Publicerad 1972 Lämna synpunkter SKORRA, sbst.1, l. SKURRA, sbst.1, r. l. f. Ordformer (skorr- (skå-) c. 1755—1807. skurr- c. 1755) Etymologi [till SKORRA, v.1] (†) skramla, skallra l. dyl. Schultze Ordb. 4215 (c. 1755). Möller (1807). Spalt S 4637 band 26, 1972 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se