Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOTTHÖNS, n.
Ordformer
(äv. skått-)
Etymologi
[förleden är möjl. SKOTT, sbst.2, med tanke på att köttbitarna samlades ihop i en stuvning (jfr SKOTT, sbst.2 6); senare ssgsleden är HÖNS]
(†) benämning på olika maträtter av hönskött l. (i utvidgad anv.) kalkonkött; särsk. dels om stuvning av sönderskuret, stekt hönskött (l. kalkonkött), dels i uttr. ragu på skotthöns, om ragu på hönskött. Broocman Hush. 6: 48 (1736; om stuvning). Skåtthöns på stekt Kalkon eller Höns. Warg 197 (1755). Ihre (1769; om hela höns). Ragu på Skått-Höns. Nordström Matlagn. 65 (1822). jfr: Huru man stufwar kalt Höns med Skått-Höns. Skiär sönder Hönset, bryn det i en panna med smör; när Hönset är brynt, lägg skurin Lök uti smöret (osv.). Oec. 38 (1730).

 

Spalt S 4712 band 26, 1972

Webbansvarig