SKOTTNING, sbst.5, f.?; best. -en; pl. -ar (ConsAcAboP 2: 13 (1654: brädeskutningar)).
Ordformer
(skott- c. 1545. skut- 1632—1654 (: brädeskutningar, pl.). skutt- 1635. skåt- 1554 (: skåtning bygning))
Etymologi
[sannol. vbalsbst. (i konkret anv.) till ett (med SKOTTA, v.4, etymologiskt identiskt) verb avlett av SKOTT, sbst.2; jfr med avs. på bet. dels SKOTT, sbst.2 6 b o. 9, dels nor. dial. skot, omgång l. rad av sammanskjutna ting, t. ex. omgång av horisontella stänger i hässja l. omgång av stänger som uppställas jämsides. — Jfr SKOT, sbst.2]
(†)
1) inhägnad, stängsel. Skottningen kringh om samma kolgorder och yrthe gorder (dvs. de som ligga utanför stadsmuren) skolle icke vara högre en 3 allna. HFinlH 1: 318 (c. 1545). BtÅboH I. 7: 61 (1635).
Ssg (†): SKOTTNING-BYGGNING. till 1: byggande av inhägnad; anträffat bl. övergående i konkret anv., om (pågående byggnadsarbete innebärande uppförande av) inhägnad. Then 21 Aprilis bettalade iag Simon Timberman, huilken arbetade på bastugu bygning, stughu bygningh och gårdzens skåtning bygning. BtÅboH I. 1: 34 (1554). Därs.
Spalt S 4713 band 26, 1972
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
