| Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKOV skå4v l. skω4v (skå´v Dalin; ”mindre ofta” med ω LoW (1889), skå4v l. skω4v LoW (1911)), sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
1) († utom ss. senare led i ssgn UPP-SKOV) skjutande (se SKJUTA, v.1 I 8); framskjutning; utom ss. efterled i ssgr (se slutet) anträffat bl. dels konkretare, om varje enskild gång ngt (för)skjutes l. rubbas (ur sitt läge), dels (i ssgn UPP-SKOV) om förhållandet att ngt skjutes framåt i tiden (se SKJUTA, v.1 I 8 i γ), dels (ss. förled i ssgr) angivande att ngt skjutes l. avses skola skjutas; jfr SKJUVA I 2. Sganarelle. Nu är jag nögder redan, / .. När jag får se Er Brud uti en annans famn. / Ha, ha se Hornen re’n … / Aj, aj, håll Hatten fast, ell’ faller han utåf, / Mig tyckes Hornen giör på honom wackra skåf. Knöppel Mannsschol. 68 (1741). — jfr UPP-SKOV. — särsk. om handlingen l. handlingssättet att (bedrägligt) skjuta fram ngt ss. förevändning l. för att dölja ngt; i ssgrna FÖR-, PÅ-SKOV.
2) (†) gång (se d. o. II 1); äv. närmande sig l. övergående i bet.: omgång (se d. o. II 10); särsk. i uttr. vart skov efter annat, gång på gång, upprepade gånger, allt ett skov, på en gång, samtidigt, i skov, i sänder, åt gången (jfr 4), i flera l. många skov, flera resp. många gånger, på nytt skov, på ny omgång, ännu en gång. Columbus Ordesk. 20 (1678; uppl. 1963). Ibland .. förmente tekn och mirakel .. (skulle man kunna) anteckna the åtskilliga underliga floder och kiällor, som Hr. Arch. Hiärne .. upräknar ..; then ena löper och stadnar 12. skåf om dygnet; then andra flyter 3. år, och åter 3. år håller op (osv.). Block MotalaStr. 103 (1708). När (dvs. nära) wid Odens gamla Hof, / .. Ther har Pallas nu sin kyrcka, / .. Mer’n halffthundra wackra Söner, / Födas henne alt ett skof. Kolmodin NesseliusProm. 3 (1722; med hänsyftning på magisterpromotion vid Uppsala universitet). Hon feck omagt eller dåning hwart skåf efter annat. Björner Sorle 31 (1737). Wed till Skolans och Lärarens behof åtogo Sig de, hwilkas barn nyttja Skolan, att på nytt skof anskaffa, enär den förste touren gådt igenom och blifwit förtärd. ÅbSvUndH 12: 83 (1816). Argus hufvudet bar omgjordadt med hundrade ögon: / Tvenne af dessa i skof en nödig hvila var unnad. Adlerbeth Ov. 21 (1818). Ilmoni Sjukd. 1: 76 (1846: i så många skof). Poeten Gutzkow, som .. i flere skof hade talat lugnande ord till de stormiga massorna, begaf sig till slottet och (osv.). AFSoldan (1848) hos Aho Soldan 94.
3) (†) ordning (se d. o. 2), tur (särsk. dels i uttr. i skov, efter skovet, i tur o. ordning, dels, närmande sig l. övergående i 4, i uttr. i skiftande skov, i tur o. ordning, omväxlande o. d.); äv. om kretslopp l. varv vari ett uppdrag l. en uppgift l. dyl. i tur o. ordning går runt i en krets av personer (med hänsyn till deras administrativa tillhörighet l. dyl.). I Dalarne .., hwaräst hela Socknen Kneckten utnämner, om i Rotan ingen fins at tilgå, och på sådan händelse går lika som et skof omkring. LMil. 1: 393 (1684). Därs. 2: 196 (1688: efter skåfwet). (Rotebonden) kan stundom få lega en ny (soldat) fastän den förre lefwer, om skåfwet kommer på honom. Fernow Värmel. 557 (1779). Föräldrarne (till de barn som gå i sockenskolan) hafva .. ingen annan skyldighet på sig, än at i skof föda Scholæmästaren. Wallquist EcclSaml. 5—8: 403 (1793). Två systrar, döttrar af Forcys, / Som sig i skiftande skof af ett enda öga betjente. Adlerbeth Ov. 108 (1818). KrigVAT 1859, s. 618.
4) tidsavsnitt l. tidsperiod utgörande en från närmast föregående o. närmast efterföljande tidsavsnitt på något sätt avskild del l. varunder ngt varar l. pågår o. d.; (mellan)tid, (mellan)period; särsk.: (kort) stund; äv. konkretare: anfall (se d. o. 3) l. ryck (se RYCK, sbst.1 8), i sht av sjukdom l. sinnesstämning l. dyl. (se särsk. a). (Bönderna) gåå well vtt (mot fienden) ett schoff, män när matsäcken giörs thoom, thå förlöpe the ehuru stoor nödh och trongh på färde ähr. G1R 17: 99 (1545). (Sv.) Skof, (lat.) intervallum. Schenberg (1739). Äfven om alla egare af sädesproducerande jord i ett skof af frikostighet förklarade sig vilja afstå från sina räntor, så skulle det gängse priset på säd icke minskas med en vitten. Schauman o. Christierson Gide 487 (1899). Den finska trögheten hade (på grund av rykten om hungersnöd) fått ett sådant yrvaket skof, som den ibland får, när plötsligt ett upprop i tidningarna bringar den att ruska på sig. Söderhjelm Brytn. 258 (1901). Vänta ett skov, är du hygglig! Östergren (1939). Rycken av otålighet var inte på långt när lika många och inte tiondelen så starka som skoven av ömhet för henne. Gustaf-Janson KungVank. 101 (1963). — jfr HETT-, HOST-, KVÄVNINGS-, MELLAN-SKOV. — särsk.
a) skede l. fas då en (fysisk l. psykisk) sjukdom hos ngn förvärras l. bryter ut (o. som föregås o. följes av sjukdomsperioder då sjukdomen är lindrigare l. upphör); i sht förr äv. om skede osv. då ngns sjukdom avtar l. upphör l. står stilla (o. som föregås o. följes av intensivare sjukdomsperioder); jfr b. Skof .. af en feber. Serenius Rr 3 b (1734). Den sjuka .. hade .. täta skåf af odrägeliga ilningar och skärningar i hufvudet. VeckoskrLäk. 3: 61 (1782). Du är .. kontinuerligt galen utan intermittenta skof. Runeberg ESkr. 2: 109 (c. 1850). (Man måste ta hänsyn till) förekomsten av psykopater med schizoida och andra drag, där man inte vet om det är fråga om personer, som t. ex. haft skov och är defektläkta, eller om anlagsbärare med patologiska karaktärer. SocÅb. 1945, s. 71. (Multipel skleros) uppträder i s. k. skov, akuta skeden mellan vilka sjukdomsutvecklingen kan stå helt stilla. SvD(A) 1964, nr 234, s. 11.
b) i sådana adverbiella uttr. som (i) sina skov, (i, i sht förr äv. på) vissa skov, i flera skov, i Finl. äv. (i) särskilda skov, vissa tider l. perioder resp. i flera perioder o. d., tidvis, ryckvis; i sht motsv. a. (Patienten) plågades af mycken rygg- och höft-värk. Sista dagarne var denna ryggvärk särdeles svår vissa skof. VetAH 1792, s. 310. Porthan BrCalonius 515 (1798: i sina skof). Därs. 1801, s. 333 (: på vissa skof). Aminoffarne ha alltsedan de erhållit underrättelsen om sina hustrurs död legat eländigt sjuka och i flera skof varit utan all apparence (dvs. utsikt till bättring). JZDuncker (1808) hos Cygnæus 2: 210. Han är .. tokig i vissa skåf. Weste FörslSAOB (c. 1815). Vilhelm läser flinkt, men Alexander är lat. äfvensom Knutila-far sina skåf. HLagus (1832) hos Lagus Pojk. 132. Lindholm Sibbo 1: 135 (1890: särskilda skof). Kommittén har i sin helhet eller delegationsvis sammanträdt våren 1906 i denna stad (dvs. Helsingfors), i Augusti samma år i Kuopio .. samt därefter i särskilda skof härstädes. SlöjdkomBet. 1908, s. II. Vissa skov är han bättre. SvHandordb. (1966).
c) (numera föga br.) paus, rast (se RAST, sbst.1 II 1). (Sv.) Skof .. (t.) eine Zwischen-Zeit, ein Absatz im Arbeiten. Lind (1749).
d) (†) skift (se SKIFT, sbst.1 1); särsk. om skift om tre timmar; jfr SKOFT, sbst.1 1. Skåv .. (dvs.) En wiss tid af tre timar, som arbetare utsätta at afbyta hwar annan i arbete. Schultze Ordb. 4442 (c. 1755). Möller 1439 (1807).
5) [jfr 3] i fråga om förh. under indelningsverkets tid, konkret (jfr 6): av ett (varierande) antal rotar (se ROTE, sbst.1 3) bestående enhet med uppgift att svara för rekryteringen av soldater inom sitt område (gm att rotarna turvis ersatte vakanser inom enheten l. gm ekonomiska sammanskott till den rote där vakansen uppstått l. till en gemensam kassa o. d.). Et Regemente til Fot, som består af 1200 Rotar uti 8 Compagnier, fördelt hwardera til 150 man starkt, fördelas uti 64 Skåf. LMil. 4: 1461 (1712). Då det för samtlige inom Örebro län belägna rotar af Nerikes reg:te hittills brukliga rekryteringssätt — enligt hvilket vid soldat-vakanser rekryter blifvit, utan afseende å hvarest vakansen inträffat, stadde och legde af rotarne efter indelning i s. k. skof, .. väl jemnade tungan af rekryteringen, men (osv.). KrigVAT 1859, s. 618. Vid en del reg(emen)ten äro s. k. skof införda t. ex. sockenvis, då den rote, som är i tur, lemnar en viss summa penningar till den, hos hvilken vakansen inträffat. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 25 (1879). Axelson K12Tid 328 (1888).
6) [jfr 3, 4] (numera bl. tillf.) konkret (jfr 5), om ansamling l. anhopning av ngt som förekommer på en plats l. kommer på en gång l. dyl. Den vilda [växtligheten] bestod .. (i trakten av Trieste) af täta buskväxter, och blott omkring byarna skönjdes skof mest af cypresser och allehanda lägre fruktträd. Wallin Bref 159 (1849). En vindil vräkte plötsligt ett skov yrsnö mot hans ansikte. Johansson RödaHuv. 2—3: 94 (1917). — jfr REGN-SKOV.
(3, 5) -ROTE. (förr) rote ingående i skov (se skov, sbst.2 5); förr särsk. om sådan rote stående i tur att rekrytera soldat. Loenbom Stenbock 2: 198 (cit. fr. 1711). KrigVAT 1859, s. 618. —
(1) -SÄNG. [sv. dial. skåvsäng] (†) säng avsedd att skjutas in under en annan säng, skjutsäng; jfr skjuv-säng. BoupptRArk. 1706. —
-TALS, adv. (skov- 1688 osv. skove- 1739—1782. skovo- 1792)
1) (†) till 3: i tur o. ordning; äv. närmande sig bet.: omväxlande, växelvis; äv. övergående i adjektivisk anv. LMil. 2: 193 (1688; i fråga om rekrytering av knektar). (Vattnets) skoftals vpstigande och nederfallande eller Flod och Ebbe. Hiärne 2Anl. 94 (1702). Från skilda håll skiltvakters nattsång skoftals / Upplyfte sig och dog på vindens vinge. Thomander 3: 111 (1826).
2) till 4: tidvis, då o. då; periodvis (se d. o. I 1); ryckvis (se d. o. I 2, 3); särsk. motsv. skov, sbst.2 4 a. Hoorn Jordg. 1: 273 (1697). D. 17 Julii. .. Regnade skoftals hela dagen. Linné Dal. 64 (1734). Skoftals tystnade .. (den skällande hunden) alldeles, likasom sprang han bort till sin herre med rapporter eller varningar. Almqvist Smar. 50 (1845). Smärtan (vid gallstenskolik) kommer skoftals i paroxysmer, stundom åtföljd af kräkningar. Wretlind Läk. 5: 126 (1897). IllSvOrdb. (1955). —
(4 c?) -VERKS-TIMME. (†) i arbetsdag ingående timme anslagen till rast? Till öhl och brännewijn 11 d(ale)r 26 (öre) för dhe skulle arbeta Skåfwärkztimmarna. BoupptSthm 1687, s. 1146 b, Bil. —
(4) -VIS, adv. o. adj.
I. adv.; = skov-tals 2. Vädret var skofvis regnigt och varmt med solsken. Ekman Dagb. 12 (1788). LbInternMed. 2: 208 (1916; i fråga om sjukdom).
II. adj.: som uppträder skovvis (i bet. I); särsk. motsv. skov, sbst.2 4 a, om sjukdom o. d. NordMed. 1956, s. 291 (om infarkter).
-TALS, se A.
C (†): SKOVO-TALS, se A.
Spalt S 4717 band 26, 1972